Svinrot

Vetenskapligt namn: Scorzonera humilis

Förekomst: Tämligen allmän

Svinrot är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige. Den växer i naturbetesmarker och andra typer av hävdad ängsmark, men minskar på grund av minskande hävd. Arten ses också ofta i vägkanter och skogsbryn.

På Öland finns rika förekomster endast på några platser. Numera växer den vanligen enstaka i fuktängar. Den missgynnas av gödsling. Växer både på kalkhaltig och kalkfattig mark.

Stjälkarna kan bli upp till fyra decimeter höga och är styvt upprätta och klädda med gles spindelvävslik behåring. Stjälkbladen är få och smala. Basalbladen sitter samlade i rosetter och är två till tre decimeter långa med helbräddad kant och ganska grov bågböjd nervatur.

Svinrot blommar i maj-juni. Blomkorgarna är stora, omkring fyra centimeter breda, och har ljusgula tunglika blommor. De är öppna endast vid soligt väder. Holkfjällen är brett lansettlika och sitter i flera rader, de är oftast klädda med samma slags glesa behåring som stjälken.

Svinrot har ett mycket karaktäristiskt utseende, de brett lansettlika bladen med sina grova, bågböjda nerver och de ljusgula korgarna med enbart tunglika blommor gör att arten är lätt att känna igen.

Den har varit en populär foderväxt och mycket omtyckt av betesdjuren. Bladen torkades även till hö och blev något kreatur sjukt och miste aptiten, var det ofta bara svinrotshö som dög. Den har också använts torkad som kaffesurrogat. Av svinrotens rot har man även malt mjöl. Den har även använts som blodrenande medel på våren och mot ormbett.

Svensk synonym: Kornfibbla

Artnamnet humilis betyder lågväxt. Svenska namnet svinrot omtalades redan av Linné och syftar på att rötterna var begärliga för grisarna. Linné skriver att grisarna grävde upp rötterna genom att böka i jorden. Släktnamnet Scorzonera kommer av italienskans scorzone (giftorm) och syftar på att vissa arter i släktet använts som medel mot ormbett.

Svinrot hittar du på följande platser: