Adam och Eva

Vetenskapligt namn: Dactylhoriza sambucina

Förekomst: Tämligen allmän

Adam och Eva tillhör de tidigaste orkidéerna med höjdpunkten i blomningen omkring den tredje veckan i maj. Orkidén kan bilda stora blomsvärmar. Blommorna är vanligen högröda eller ljusgula, men mellanformer kan uppträda. Den gula blomfärgen överväger vanligen kraftigt i svärmarna på Gotland, medan rödblommighet är vanligast på Öland, med undantag för vissa lokaler. Tillsammans med Sankt Pers nycklar den av orkidéerna som blommar tidigast.

Blommorna saknar nektar. Pollinationen sker ändå med hjälp av insekter, främst humledrottningar, vilka luras till besök av blommornas färgprakt. De unga drottningarna är så tidigt på året ännu oerfarna blombesökare och är därför lättlurade. Rika växtplatser finns mitt på Stora Alvaret, där ön är som bredast. Adam och Eva förekommer på solöppna, torra ängar, vanligtvis kalkfattiga (urkalkade) men humusrika ängshavretorrängar. Under humustäcket finns ofta sandig, grusig eller stenig jord. Arten tillhör de gamla, öppna betesmarkerna men tål inte hårt bete. Det är troligen på grund av att utmarksbetet minskat som Adam och Eva har spritt sig så kraftigt på senare år på Öland. Härvid spelar vegetativ underjordisk förökning stor roll. I övriga Sverige växer Adam och Eva i östra Syd- och Mellansverige, främst i kusttrakterna. Huvudutbredningen är syd- och mellaneuropeisk. Arten växer mest i bergstrakter.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Kring växtens svenska namn finns två teorier. Enligt den ena kommer namnet av att den har två färgformer, morfer, som ofta förekommer tillsammans. Enligt den andra teorin beror det på att formen på rotknölarna är människolik.

Alla Sveriges orkidéer är fridlysta

Blomningstid på Öland enligt Artportalen

Adam och Eva hittar du på följande platser: