Ottenby kulturlandskap

Ottenby ligger i Ås socken på sydligaste Öland. Här finns kungsgård, Långe Jan, Fågelstation, naturum och ett fantastikt odlingslandskap

Området kring Ölands södra udde har under lång tid haft stor betydelse för sjöfart och näringsfång, men även politiskt genom dess läge nära den gamla riksgränsen. Den långa bebyggelsekontinuiteten har resulterat i ett osedvanligt variationsrikt kulturlandskap som rymmer unika fornlämnings- och bebyggelsemiljöer.

Ås kyrka är öns enda bevarade östtornskyrka. Kyrkan uppfördes i början eller mitten av 1100-talet och var helgad åt S:ta Katarina. Försvarstornet byggdes omkring år 1280. Kyrkan har renoverats på 1770-talet och 1820. Bland annat förlängdes långhuset västerut och tornets gamla sadeltak ersattes med en lanternin. Samtidigt murades triumfbågen igen, koret blev sakristia och predikstolen placerades på altaret. Strax öster om kyrkan ligger Ås gamla skola. Den byggdes omkring 1850 och är idag ombyggd till vandrarhemmet Åsgården.

Ottenby kungsgård var under 1540-talet en by med 19 kronogårdar. Det äldsta skriftliga belägget härrör från 1282. Gårdarna drogs in av Gustav Vasa och gjordes till kungsladugård med schäferi och stuteri. Ett statligt stuteri för hästar till armén fanns 1831-92. 

Till kungsgårdens byggnader hör huvudbyggnaden med flyglar, staket, grindstolpar och grindar till mangården, ruinerna av de äldre uthusbyggnaderna, samt Karl X Gustafs mur, som begränsade kronans egendom mot norr. Huvudbyggnaden som uppfördes 1804, är en vitputsad stenbyggnad med valmat tak. Flygelbyggnaderna, uppförda i kalksten, är byggda under slutet av 1700-talet. Kring huvudbyggnaden finns spår efter en äldre parkanläggning. Ottenby kungsgård är ett statligt byggnadsminne sedan 1935.

Det omgivande odlingslandskapet präglas i hög grad av Ottenbys status som kungsladugård. Gårdens areal innefattar större delen av Ås socken men andelen åkerjord är förhållandevis begränsad. Schäferiängarna, 40 hektar stora, tillhör landets mest omfattande ängar där hälften idag slåttras. Djurhållningen har alltid varit betydande på gården.

Den 4,5 kilometer långa Karl X Gustafs mur byggdes tvärs över Öland under 1650-talet och skiljer kungsgårdens mark från den övriga kronoallmänningen. Murens syfte var inte att hålla inne kungsgårdens hjortar utan snarare en revirmarkering från kungens sida.

De äldsta spåren av mänsklig aktivitet är lämningarna efter en stenåldersboplats. Fyndmaterialet utgörs av keramik dekorerad med små gropar, karaktäristisk för den gropkeramiska kulturen, som existerade för ungefär 5 000 år sedan. Benmaterialet från boplatsen härrör huvudsakligen från fiske och fågeljakt, knappast förvånande med hänsyn till bosättningens strategiska läge vid öns dåvarande sydspets. I sjömarkerna söder om kungsgården finns ett par mindre järnåldersgravfält med synliga högar och stensättningar samt några spridda gravanläggningar. Här finns också ett par husgrunder av kämpagravstyp, från äldre järnålder. Intill vägen står ett par resta flisor, de så kallade Kungsstenarna. Strax norr om Karl X Gustafs mur finns två gravfält om cirka 70 fornlämningar vid Parboäng, däribland en rest kalkstenshäll, den 3,7 meter höga Långa Maja.

Ruinen efter S:t Johanneskapellet är belägen en halvmil söder om Ås kyrka, intill vägen mot fyren Långe Jan. Kapellet uppfördes under 1200-talets senare del och övergavs vid 1500-talets slut. Kapellruinen mäter 25 x 13 meter med intill fem meter breda murar och omges av en enkel kyrkogårdsmur. Vid uppförandet av fyren på 1780-talet, revs de då ännu stående murarna för att användas som byggnadsmaterial. I anslutning till ruinen ligger den så kallade Rosenkinds källa. Linné benämner för övrigt 1741 platsen Rosenkinds kapell.

Trehundra meter söder om kapellruinen ligger ett vidsträckt husgrundsområde med omkring 80 husgrunder samt cirka 75 gropar, sannolikt grophus. Anläggningarna härrör förmodligen från ett medeltida fiskecentrum, Kyrkhamns fiske- och handelsplats, som var Ölands förnämsta fiskeläge. Platsen omskrivs första gången i det medeltida källmaterialet 1447 som Kyrkio hampn då Vadstena kloster erhållit en gård som då den lejes ut räntar 200 fiskar. Enligt antikvitetsrannsakningarna från 1667, kunde uppemot 900 fiskare vistas där samtidigt. Linné skriver på 1740-talet att "fiskeläger voro på denna holme i myckenhet, på den tiden sillen gick årligen till desse stränder". Man anser att fisket vid Kyrkhamn haft stor betydelse, inte bara för södra Öland utan även för angränsande kustbor.

Fyrtornet Långe Jan är, med sin höjd på 42 meter, det högsta i landet och det näst högsta i Skandinavien efter Dueodde på Bornholm. En del av stenmaterialet togs från det medeltida kapellet i Kyrkhamn. S:t Johannes boning blev i och med detta inmurad i fyren, vilket kom ortsbefolkningen att döpa den till Långe Jan. Fyren är en av öns mest kända sevärdheter och besöks årligen av tusentals turister. Den uppfördes 1784-85 och är en av landets äldsta fyrar. Planer på att uppföra en fyr på Ölands södra udde fanns redan under slutet av 1600-talet. Farvattnen utanför södra udden är svårnavigerade och det finns ett stort antal skeppsvrak i vattnen utanför udden. Inne i fyren leder en spiraltrappa upp till själva fyrtornet. Från början bestod fyrljuset av en öppen eld med stenkol i en järngallergryta på takplattformen, från 1822 i en täckt lanternin. 1844-45 byggdes fyren om till linsfyr.

Intill fyren ligger den före detta fyrmästarebostaden, ytterligare några bostadshus och uthus. Flera av dessa uppfördes i början av 1870-talet och ritades av arkitekt  A. T. Gellerstedt, även känd som skald och målare. Bebyggelsemiljön är speciellt intressant ur arkitekturhistorisk synpunkt och byggnadsminne sedan 1935.

Ottenby fågelstation uppfördes 1946 och det före detta flyttfågelmuseet är från 1961. Den senare byggnaden ritades av arkitekten Jan Gezelius. Den är symmetrisk och består av ett enda rum, som har ljus från alla sidor. Ytterväggarna är lätt snedställda och huset smalnar av mot sidorna. Det är en utställningsbyggnad där väggarna fungerar som utställningsskärmar och de glasade slitsarna mellan väggpartierna gör att de står fria i omgivningens ljus. Flyttfågelmuseet har arkitektoniska och konstnärliga värden som gör den synnerligen märklig och är byggnadsminne sedan 1998. Numera finns utställningarna i naturum Ottenby vid fyren.

Källa: Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, område K25h)