Rosenkinds källa

En källa ute på Schäferiängarna i Ottenby naturreservat som var en viktig sötvattenstillgång för det medeltida Kyrkohamn. Vid källan stod ett uråldrigt jättelikt hagtornsträd, som i det öppna landskapet på södra udden nyttjades som märke för sjöfarare. Trädet och källan omtalades i en berättelse från 1667 av kyrkoherden i Ås. När Linné kom på besök 1741 verkar trädet vara borta eftersom han inte nämnder det. Däremot nämner han källan, som han fann innehålla gott vatten. Källan har även idag betydelse för vattenförsörjningen vid södra udden. För ett besök vid källan får man anpassa sig efter när det inte är tilldrädesförbud på Schäferiängarna. 

Källa: Ottenby - naturen och historien (Ekstam, Forshed, Johansson)

Sägnen om Rosenkind

Vid Kyrkohamn låg fordom ett gammalt sjörövarnäste och en av sjörövarna hade en ung och vacker dotter, som hette Rosenkind. Flickan älskade en fiskarpojke som hette Sven. Men flickans far hade bestämt att hon skulle gifta sig med  en gammal och rik bonde, som hette Israel, som ägde en gård benämnd Kopparfly. Flickan far bestämde att Sven skulle röjas ur vägen av en lejd mördare. Denne stod i bakhåll en kväll när de älskande möttes vid källan, men han kom sig av någon anledning och genomförde inte dådet. Mördaren smög  i stället till Svens föräldrahem och satte eld på stugan för att Sven skulle bli innebränd. Sven hade emellertid inte gått hem utan satt vid källan med Rosenkind. När han fick se lågorna rusade han hem och fann att de båda föräldrarna bränts inne. Sven lyckades kasta mordbrännaren in i lågorna och flydde sedan själv ut på havet i en båt. Mordbrännaren hade förutsett detta och lossat en del av bordläggningen så att båten sjönk och man trodde att Sven drunknat. Rosenkind accepterade då att gifta sig med Isreal, men han behandlade henne så illa att hennes far lyckades bränna inne Israel i hans stuga. Rosenkind sörjde sin Sven. En dag när hon satt vid källan kom en båt in till stranden och ur klev Sven. Han var en god simmare och hade lyckats ta sig in till stranden när hans båt förliste. Rosenkind och Sven fick till slut varandra och kunde gifta sig.

Sägnen har berättats av Thekla Engström i sin bok "Öland, dess historia, land och folk" (1922). Sägnen har också återberättats i Ås hembygdsbok (1975).

Ölandsförfattaren Margit Friberg har skrivit en roman som hon kallade "Rosenkind", som handlar om livet under medeltiden vid södra udden. Källan gav också namnet till en servering som fanns vid södra udden innan tillkomsten av naturum och restaurangen Fågel Blå 1997.