Järnåldern sträcker sig från år 500 f.v.t. fram till medeltidens början kring år 1 050 e.v.t. Kunskapen om att till verka järn möjliggjorde en effektivisering av jordbruket och tillkomsten av bättre vapen. Romarrikets framväxt innebar att handelsvägar upprättades mellan Nord- och Sydeuropa. I utbyte mot statusföremål som bronser, glas, lerkärl, guldsmide och mynt kunde ölänningarna lämna pälsverk, hudar, hästar, järn, bärnsten och kanske livsmedel. Den romerska armen behövde dessa varor.
Ett kallare och fuktigare klimat gjorde att man blev tvungen att stalla boskapen under vintern. Detta ställde krav på att samla vinterfoder. En omställning till mjölproduktion skedde också.
Den s k romerska järnåldern, år 0 till ca 400 e.v.t. brukar betraktas som Ölands storhetstid. Många minnesmärken finns från denna tid. Det finns ca 1 200 husgrunder spridda över Öland från denna tid. Till lämningarna efter järnålderns gårdar hör också rester efter stenhägnader, s k stensträngar eller bröttlar. Tillsammans med Gotland har Öland de bäst bevarade järnåldersmiljöerna i Skandinavien. Under järnåldern lades grunden till det odlingslandskap vi ser idag.
En särskild artikel finns om Järnåldern på Öland.