Järnåldern på Öland

Järnåldern sträcker sig från år 500 f.v.t. fram till medeltidens början kring år 1 050 e.v.t. Kunskapen om att till verka järn möjliggjorde en effektivisering av jordbruket. Även vapentillverkning i järn fick en stor betydelse. De som hade kontroll över järnhanteringen och hade råd att knyta smeder till sig kunde utrusta hästburna och effektiva krigare.

Romarriket växer fram

Under denna period växte Romarriket fram, vilket gav välstånd på Öland genom handel. Romarrikets framväxt innebar att handelsvägar upprättades mellan Nord- och Sydeuropa. I utbyte mot statusföremål som bronser, glas, lerkärl, guldsmide och mynt kunde ölänningarna lämna pälsverk, hudar, hästar, järn, bärnsten och kanske livsmedel. Den romerska armen behövde dessa varor.

Kallare klimat

Ett kallare och fuktigare klimat gjorde att man blev tvungen att stalla boskapen under vintern. Detta ställde krav på att samla vinterfoder. En omställning till mjölproduktion skedde också. 

Ölands storhetstid

Den s k romerska järnåldern, år 0 till ca 400 e.v.t. brukar betraktas som Ölands storhetstid. Många minnesmärken finns från denna tid. Det finns ca 1 200 husgrunder spridda över Öland från denna tid. Till lämningarna efter järnålderns gårdar hör också rester efter stenhägnader, s k stensträngar eller bröttlar. Tillsammans med Gotland har Öland de bäst bevarade järnåldersmiljöerna i Skandinavien. Under järnåldern lades grunden till det odlingslandskap vi ser idag.

Karakteristiskt för bebyggelsen under järnåldern var att ett antal gårdar samlades inom ett begränsat område och sammanlänkades med fägator där boskapen kunde drivas. I sjömarkerna på östra Öland finns omfattande system med husgrunder och stensträngar, t ex Valsnäs fornby. I Böda socken finns välbevarade järnåldersmiljöer, t ex Skäftekärr och Rosendals fornby. På mellersta Öland finns Rönnerums fornby och Gamla Skogsby. 

På landborgarna utefter västra och östra Öland finns många gravfält från järnåldern, t ex Gettlinge gravfält.

Gettlinge gravfält

Folkvandringstid

Den yngre järnåldern, ca 400 e.v.t.  till 550 e.v.t. inleds med en period som kallas folkvandringstid. Det är en period med stora folkomflyttningar i Europa och Romarrikets slut. Perioden kallas Nordens guldålder p g a de många påträffade guldskatterna. Bland de mer uppseendeväckande fynden hör guldhalskragen som hittades i Färjestaden. 

Även om Ölands fornborgar har ett äldre ursprung brukar man datera dem till folkvandringstid. Till de mest kända hör Gråborg, Ismantorp, Sandby borg och Eketorp. Förutom borgarnas försvarsfunktion och som tillflyktsplats under orostider har de i flera fall även fungerat som handelsstationer och hantverksplatser.

Vikingatiden är järnålderns sista del, år 800 e.v.t. - 1050 e.v.t. Bebyggelsen har varit lokaliserad till hela ön med ett kärnområde mitt på östkusten. Den största hamn och handelsplatsen var Köpingsvik.

Köpingbukten

Andra viktiga hamnar var Kyrkhamn vid Ottenby och Sikavarp vid dagens Kapelludden på östsidan. Om vikingatiden finns en särskild artikel.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län