Foto: Stefan SvenaeusLökgamander
Vetenskapligt namn: Teucrium scordium
Blommar mellan vecka 25 och 38.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren
Förekomst: Allmän
Lökgamandern växer i vätar, fuktsvackor, diken och liknande tidvis översvämmad mark. Även på havsstränderna kan man se den på blottlagd, dyig mark just ovanför den egentliga strandzonen. Den finns mest på kalkrika finjordar.
Arten är flerårig och har vågrät jordstam.Ett gott kännetecken är bladens starka löklukt, som kan ge smak åt mjölken hos betande kor. Den kan bli flera decimeter hög men växer ofta kompakt hoptryckt.
I Nordeuropa finns lökgamandern främst i kalkområden i Danmark, Skåne, på Öland och Gotland samt i Estland. Dess övriga utbredning i världen är främst mellersta och södra Europa. Den är på tillbakagång i delar av sitt utbredningsområde och anses utrotningshotad i bl a Tyskland. På Öland och Gotland har den ännu livskraftiga förekomster.
Arten kallas även lövsuga. Namnet scordium kommer av ett grekiskt ord för vitlök.
Lökgamander är en besk ört med sammandragande och stärkande verkan. De krossade bladen kan läggas som läkande omslag på sår. Te på bladen verkar febernedsättande och bra vid magkatarr och aptitlöshet. Förr bereddes ett mos kallat "Skordiemos" av ett tjugotal ämnen, bland dem lökgamander. Detta mos rekommenderades mot de flesta krämpor, främst diarré.
Växten har även ingått i universalmotgiftet teriak samt haft ett rykte om sig att kunna förhindra förruttnelse.