Stenmalört

Vetenskapligt namn: Artemisia rupestris

Blommar mellan vecka 32 och 41.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Tämligen allmän

Stenmalört har en kontinental utbredning med tyngdpunkt i Sibiriens saltstäpper. Öland och Gotland är västliga utposter för arten som även förekommer i Baltikum, Karelen och norra Tyskland.

Stenmalört växer på dåligt dränerad och vintertid översvämmad mark bestående av kalkgrus eller tunn alvarmo som täcker kalkstenshällen. Sommartid är växtplatserna snustorra medan de vintertid utsätts för uppfrysning. Stenmalört med sin kraftiga, förvedade jordstam är väl rustad att stå emot dessa markrörelser. Vanliga följeväxter är krypven, storven, fårsvingel, bågsvingel och ölandssolvända.

Stenmalört växer även på något mäktigare jordavlagringar som betade alvartorrängar med enbuskar, tuviga tokfuktängar och i sprickrika kalkstensplatåer. Längs nordöstra kusten, Södviken och Vässby naturreservat är den funnen på saltpåverkad mark nära havet. Där växer den sida vid sida med släktingen baltisk strandmalör. Stenmalört är funnen i stenbrott, åkerrenar som gränsa mot alvarmark och på jordtippar. De flesta lokaler är betade men stenmalört kan uthärda ett tag på ohävdade alvarmarker som långsamt växer igen.

Stenmalört är starkt knuten till Stora Alvaret och övriga småalvar. Även på ställen där kalksten exponeras som i stenbrott finns den ofta.

Stenmalört hittar du på följande platser: