Foto: Stefan Svenaeus 2024Här finns välbevarade radbyar, gärden och betesmarker. Till Vanserum hör en stor och talrik malmbebyggelse och vid Lerkaka finns en av Ölands längsta kvarnrader. Talrika fornlämningar varav husgrundsområden i sjömarkerna samt ett flertal gravfält och två runstenar på Östra landborgen. Den imponerande kyrkobyggnaden i Runsten och den mycket välbevarade prästgården är båda från 1800-talets förra hälft.
Lerkaka är den nordligaste byn i Runstens socken som omfattar nio gårdar upprättade som en dubbel radby med bebyggelse på båda sidor av landsvägen. Bebyggelsen är nästan genomgående välbevarad och gäller både mangårdsbyggnaderna och ekonomihusen. Här finns kringbyggda gårdar med i allmänhet salsbyggnader och ålderdomliga och sammanbyggda ladugårdar, påfallande många i kalksten vid sidan av skiftesverksbyggnader.
Söder om byn ligger ett av de mer besökta rastställena på Öland, Lerkaka kvarnrad med sina fem stubbkvarnar under valmade tak.
Här finns också en kalkstenskällare liksom Ölands enda bevarade linbastu i skiftesverk och kalksten. Till vikingatidens slutskede hör den två meter höga runstenen på motsatta sidan av kvarnraden.
Bjårby omfattar idag nio gårdar, de flesta belägna på den västra sidan av landsvägen. Ekonomibyggnaderna består av delvis sammanbyggda ladugårdslängor i skiftesverk längs med vägen. Inne i byn står en runsten liksom ett par resta stenar, som troligen utgör resten av ett större sammanhängande gravfält. I byn har tidigare legat ett kapell, helgat åt S:ta Margareta.
Runsten är kyrkbyn och även namnet på ett av Ölands tidigare härader. Namnet anses inte gå tillbaka till substantivet runsten utan troligen till ordet runi eller roni som syftar på lopp, rinnande vatten. Förmodligen är det bäcken strax söder om kyrkan som avses.
Sedan 1500-talet har man använt beteckningen Norra och Södra Runsten för att skilja bebyggelsegrupperna som hyser fem respektive nio gårdar. I det medeltida materialet kan noteras för Södra Runstens att sex av sju gårdar ägdes av frälset medan tre av Norra Runstens fyra gårdar var skattehemman.
Runsten, och särskilt Södra Runsten, är sedan 1800-talet känt för sina stora bondgårdar med präktiga mangårdsbyggnader under brutna tak. Flera av dessa manbyggningar finns kvar tillsammans med de delvis sammanbyggda ekonomilängorna i skiftesverk och kalksten.
Landskapet kring byn är öppet, särskilt ner mot sjömarkerna och Runstens hamn. Mellan sjön och den historiska bebyggelsen finns ett tiotal gravanläggningar i form av stensättningar anlagda på låga strandvallar.
Lopperstad är belägen alldeles öster om den gamla landsvägen, som nu flyttats något västerut. Ancylusvallen bildar här en ås som höjer sig närmare fyra meter över den omgivande terrängen. Byn har därför vidsträckt utsikt åt såväl väster där Mittlandsskogen möter som åt sjömarkerna i öster.
I den norra delen av byn, som omfattar tre gårdar, finns exempel på en kringbyggd gård med ålderdomliga skiftesverkslängor och portskjul ut mot vägen. Mangårdsbyggnaden utgörs av en längre salsbyggnad under brutet tak.
Mellan nuvarande väg och byn ligger byns kvarnbacke med en bevarad stubbkvarn. På kvarnplatsen finns också resterna av ett större gravfält med cirka 40 synliga gravar bestående av högar, resta stenar, domarringar och stensättningar med varierande former.
Åkerby är en långsträckt radby med den äldre bebyggelsen längs landsvägens östra sida. Bytomten anses ha fått sitt nuvarande läge på 1300-talet efter att ha flyttats frän en plats cirka 1-1,5 kilometer sydost härom. Idag är Åkerby Runstens sockens största by om elva gårdar. Mangårdsbyggnaderna utgörs företrädesvis av salsbyggnader och har i allmänhet renoverats under modern tid. Några av mangårdarna är exteriört välbevarade.
Ekonomilängorna på den östra sidan av vägen inger ett ålderdomligt intryck och är företrädesvis uppförda i skiftesverk som rödfärgats men här finns även ekonomibyggnader av kalksten. Många av ladugårdsplanerna och trädgårdarna är inhägnade med kalkstensmurar. Vid byns sjömarker, som nås genom en stenmurskantad grusväg, finns fem rödmålade sjöbodar.
Norra Bäck bestod 1540 av fem skattegårdar. Idag finns här sju gårdar vilka ligger i en radby i nordsydlig riktning. De flesta av gårdarna har den götiska gårdsformen med ekonomibyggnaderna mot bygatan. Här finns flera gårdar som är välbevarade i sin helhet och med enskilda byggnader av intresse. Bland annat finns här ett par salsbyggnader med brutet tak och på hög stenfot i så kallad Borgholmsstil.
I Norra Bäck ligger också Jöns-Lasses gård som är synnerligen välbevarad.
Södra Bäck ligger cirka två kilometer väster om östra landborgen och landsvägen. Byn har fem gårdar grupperade på ömse sidor om bygatan. Ekonomibyggnaderna är till största delen moderna och det är endast en gård som fortfarande är kringbyggd med bebyggelse från 1800-talet.
Mellan Norra Bäck och Vanserum i norr, ligger en koncentrerad malmbebyggelse, som framför allt tillhör Vanserum. Bebyggelsen består av stugor och småskaliga ekonomibyggnader, vilka uppförts kring förra sekelskiftet. Utmed gatan, med en gammal sträckning, finns en äldre allé med beskurna vitpilar.
Runstens kyrka är uppförd 1835-36, samtidigt som man rev den medeltida kyrkobyggnaden som låg bredvid. Den gamla kyrkan uppfördes troligen under 1100-talet och har sannolikt föregåtts av en träkyrka. Stenkyrkan byggdes från början som en tornlös absidkyrka, som under loppet av 1200-talet tillbyggdes med två torn med försvarsvåningar och blev då en så kallad klövsadelskyrka. Långhuset välvdes tvåskeppigt och fick ytterligare en våning.
Dagens kyrka har imponerande mått vilket förstärks av den stora åttkantiga lanteminen, som dessutom är Ölands enda kyrka med tornur. Till Runstens kyrka eller Bjärby kapell kan troligen knytas den välkända runsten, som står i Bjärby och vars vackra huggning innehåller följande text:
"Härfrid och Vidbjörn läto resa sten efter Fastulf, sin fader. Siglaug lär resa efter sin make. Han är begraven i kyrkan".
Runstenen är den enda i Sverige som innehåller ordet kyrka. Ytterligare en fragmentarisk runsten har påträffats i den gamla kyrkobyggnaden.
Omedelbart norr om kyrkan, som ligger vid vägkorset mellan nämnda häradsväg och landsvägen, finns prästgården. Denna är uppförd 1828 efter 1700-talsmodell under brutet tak och den rödmålade byggnadens exteriör är mycket välbevarad. Som Ilygelbyggnader finns en vitputsad och ålderdomlig länga i kalksten liksom en rödmålad länga i liggande timmer. Prästgården omges av en kraftig kalkstensmur och har större vårdträd på tomten. Till kyrkomiljön hör även folkskolan från 1872.
Källa: Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001 Område K44).