Foto: Stefan SvenaeusDetta är en gammal centralbygd på östra Öland med ett flertal byar med varierad bebyggelse, bördig odlingsjord och delvis välbevarade sjömarker med många stenmurar från 1800-talet. En av Ölands längsta kvarnrader vid Störlinge. Talrika fornlämningar varav bronsåldershögen Tjus hög i Tjusby sjömarker och de två runstenarna på varsin sida om bäcken i Övra Bägby. En av Ölands bäst bevarade medeltidskyrkor, medeltida gravmonument, ruinen efter ett medeltida gilleshus och välbevarad prästgård från 1700-talet med minnen av skalden Erik Johan Stagnelius.
Tjusby hade 1540 åtta gårdar varav sju skattegårdar och en gård som tillhörde kyrkan. Byn är en dubbel radby med tämligen gles och heterogen bebyggelse. Bygatan kantas av stenmurar och lövträd. Gärdet ligger på den östra sidan av landborgen och i sjömarken finns även horvor kring Tjusbylund, ett större lövskogsområde. Nedanför dessa tar de öppna sjömarkerna vid. Nere vid sjön vid den flikiga Tjusby fjärd finns några sjöbodar.
Norr om byn, väster om landsvägen, finns en stubbkvarn. Mitt emot kvarnen, på andra sidan vägen, finns ett delvis undersökt gravfält. Gravfältet är delvis skadat av äldre grustäkt och har säkert haft en större utsträckning än de 20-tal gravar som syns idag. Genom fynden, som bland annat bestod av dräktbeslag, keramik och spelbrickor, kunde gravarna dateras till romersk järnålder. Till byns mer kända fornlämningar hör Tjus hög vid södra bygränsen. Den utgörs av en storhög, 50 meter i diameter och 5 meter hög. Paralleller till denna är bland annat Mysinge och Gynge hög på Ölands västra sida. Dessa monumentalgravar brukar dateras till bronsålder.
Tjus hög
Störlinge är en stor by och omfattade 1540 16 gårdar, varav elva skatte- och fem frälsehemman. I början av 1800-talet fanns det 30 gårdar och byn var den största på Öland efter Kastlösa. Gårdarna är relativt små och placerade på båda sidorna av landsvägen. Mangårdsbyggnaderna är av varierande ålder och utseende. Ekonomibyggnaderna är företrädesvis uppförda i skiftesverk men även inslag av kalksten finns. I byns södra del ligger malmen med delvis välbevarad bebyggelse. Åkerjorden ligger på det flacka området väster om landborgen. Här finns ett relativt stort inslag av träddungar. Nere vid stranden ligger byns sjöbodar. Störlinge kvarnrad, norr om byn, tillhör de mer kända och omfattar idag sju stubbkvarnar.
Cirka en halv kilometer rakt västerut från byn, på gränsen mellan Störlinge och Sörby, finns ett undersökt gravfält. På 1890-talet fann man bland annat romerska importföremål i en grav. Av de 89 undersökta gravarna är den så kallade "furstegraven" berömd och unik i Sverige genom sina gravgåvor. Här ingår bland annat romerska, gjutna glasskålar, vapenutrustning, dryckeshorn och dräkttillbehör, allt av mycket hög kvalitet. Graven representerar med stor sannolikhet en stormannagård eller "hövding" i området vid tiden för Kristi födelse.
Berlock hittad vid Störlinge 1965 av Ulf Erik Hagberg Foto/Upphov: Bruxe, Ulf, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)
Norra Gärdslösa bestod 1540 av 13 gårdar, varav sex tillhörde Vreta kloster och resterande sju olika frälsemän. Gustav Vasa avhyste de 13 gårdarna samt prästgården. Gärdslösa kungsgård existerade sedan som särskild förvaltningsenhet under två tidsperioder 1555-1576 och 1640-1677. Efter att ha bränts ner vid det svensk-danska kriget 1677 skiftades kungsgården till nio gårdar.
Öster om Norra Gärdslösa och Störlinge och ligger stora, öppna sjömarker. Här är landskapet relativt välbevarat med många stenmurar från 1800-talet. Väster om landsvägen ligger byarnas gärden där ett storskaligt jordbruk bedrivs.
I Södra Gärdslösa fanns 1540 fem skattebönder och fem gårdar som ägdes av kyrkan. I byn finns flera kringbyggda större gårdar med delvis sammanbyggda skiftesverkslängor längs vägen. Flera av gårdarna ger intryck av storgårdar. Gärdet är stort och öppet. Sjömarkerna öster om byn är öppna och hålls i hävd genom bete. I dessa betesmarker finns ett 2,5 kilometer x 300 meter stort område med stensträngar och ett par husgrunder. Bland Ölands många stensträngsområden är detta unikt genom att det innehåller regelbundna åkerparceller som kan antyda att det har funnits en sen järnåldersbebyggelse här. Vikingatida metallfynd antyder också att bosättningar under denna tid inte bara varit knutna till landborgskanten, utan att en del gårdar har legat i sjömarkerna.
Längs landborgen finns relativt få synliga fornlämningar, men genom äldre uppteckningar vet vi, att Ancylusvallen varit krönt av en mängd gravar. Norr om kyrkan finns spridda rester av ett ursprungligen cirka 600 meter långt gravfält. Idag finns endast ett 30-tal resta och liggande stenar, en hög samt två stensättningar kvar. På grund av grund av den höga uppodlingsgraden väster om landborgen har säkert fornlämningar tagits bort här. Spridda gravar finns men längre västerut är de betydligt fler.
I Nedra Bägby fanns 1540 fyra skattegårdar och en frälsegård. I Övra Bägby var tre gårdar frälseägda och en gård ägdes av Askeby kloster. Övra Bägby är ganska löst grupperad och här finns enskild bebyggelse av intresse, bland annat sammanbyggda ladulängor i skiftesverk. Här finns även spridd malmbebyggelse. Både Övra och Nedra Bägby har omfattande sjömarker medan den mesta åkerjorden är förlagd till den västra sidan av landborgen. I sjömarkerna finns ett mycket omfattande stensträngssystem, 2,5 kilometer långt och 300 meter brett, som till stor del även sträcker sig genom Gärdslösas sjömarker i norr. Området innehåller ett par husgrunder och flera regelbundna åkerparceller. Här finns också ensamliggande gravar och enstaka mindre gravfält.
I Övra Bägby, i anslutning till en moderniserad stenvalvbro från 1700-talet, står två runstenar. Den största runstenen strax norr om bron bär inskriften: "Gudbrand och Sven reste denna sten efter sina goda bröder Asvald och Helge." På den andra stenen som står intill bron kan läsas: "Sven gjorde (detta) efter sin fader Vikar; ende sonen reste själv stenen."
Runstenen söder om bron
Ytterligare en runsten som nu är försvunnen har funnits i anknytning till bron. Att runstenarna har anknytning till ett före detta vadställe/bro är en vanlig företeelse och övervägande delen av våra runstenar har ursprungligen stått intill viktiga kommunikationsleder. Från Bägby finns flera fynd av den så kallade Ölandskrukan med rötter i folkvandringstid. Ölandskrukan nyproduceras och är en vanlig souvenir idag.
Runsberga bestod 1540 av fem skattegårdar. Radbyn, som i söder och väster gränsar till utdikade våtmarker, ligger tätt samlad på en höjdsträckning. Byn har en ålderdomlig karaktär med delvis sammanbyggda ekonomibyggnader mot bygatan.
Gärdslösa socknen har länge varit den folkrikaste på östra sidan. Detta har tidigt lett till ett kyrkligt intresse för socknen vilket avtecknar sig i gårdsinnehavet under medeltiden. Medeltidskyrkan är ovanligt påkostad och kyrkoherden här räknades som prost över hela Öland. Kyrkan är belägen något norr om byn och är en av Ölands få kyrkor som undgått större ombyggnader under 1800-talet och därigenom bevarat sin medeltidskaraktär. Långhusets västra del och det något yngre västtornet byggdes under 1100-talet. Korsarmarna med den vackra romanska sydportalen, av gotländsk typ, uppfördes cirka 1240 av Håkan Tanna, "Gärdlösamastaren".
Sydportalen
Koret uppfördes cirka 1270 och sakristian något senare. Kyrkan har aldrig haft mer än ett torn och alltså aldrig bildat en klövsadelskyrka. Korets trappgavel och blinderingar är unika på Öland och har troligen inspirerats av bland annat tegelkyrkorna i Skänninge och Söderköping. Kyrkans interiör har varit ovanligt rikt utsmyckad med bland annat kalkmålningar från 1400-talets slut. Kyrkogårdsmurens två stigluckor är troligen byggda under 1700-talet. Det äldsta gravmonumentet, i södra delen, består av två gavelhällar från förra delen av 1200-talet. Strax väster om kyrkan finns ruinen efter ett medeltida gilleshus och strax söder härom ett modernt bisättningskapell där den medeltida kyrkans västportals omfattning ingår i altarnischen.
Prästgården i Södra Gärdslösa utgörs av en större salsbyggnad i två våningar under sadeltak och uppförd under 1700-talet men sedan dess tillbyggd och renoverad. Här föddes 1793 Erik Johan Stagnelius, kanske Ölands mest berömde kulturpersonlighet. Invid prästgården är en minnessten rest över honom.
De båda byarna binds ihop av delvis välbevarad malmbebyggelse. Norr och söder om byarna finns två respektive tre stubbkvarnar. Över Silverbäcken och intill kyrkan finns en vacker stenvalvbro från 1700-talet liksom en milstolpe från 1737.
I Norra Gärdslösa finns handelsbod och skolhus från 1880-talet. Byarna har rikligt med träd inom tomterna och längs landsvägen och ger ett lummigt intryck.
Källa: Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, område K28)