Amundsmosse

Stor våtmark med både rena agkärr och öppna, fuktiga gräsmarker

I anslutning finns mycket värdefulla hässlen. De betas och har en mycket artrik svampflora.

Amundsmosse är Mittlandsskogens största kärr. Trots det är torvens mäktighet endast någon meter. Mossen består av två olika delar. I söder dominerar ag, medan den norra delen mest består av öppna, fuktiga gräsmarker.

De vidsträckta fälten av ag i den södra delen avbryts enbart av några mindre fastmarksholmar ute i myren. I övergången mot omgivande fastmark finns breda zoner av örtrika, fuktiga gräsmarker och diffust källpåverkade miljöer. Blåtåtel och älväxing dominerar. I örtrikare partier växer svinrot, krissla, ängsstarr, hårstarr, honungsblomster, slåtterblomma, ängsnycklar, kärrknipprot och flugblomster. Längs västra sidan finns ofta axag i en bård närmast agkanten eller längs fuktstråk från fastmarken. På vissa ställen är axagen helt dominerande.

Även i de södra och sydöstra delarna av Amundsmosse finns stora områden med axagvegetation. Dessa områden skiljer sig från axagkärren i väster genom att det här finns öppna ytor utan vegetation mellan tuvorna. Bottenskiktet är bättre utvecklat med relativt rikligt med korvskorpionmossa och guldspärrmossa. Jordtäcket är på sina ställen mycket tunt och stenar sticker upp här och var.

På ett tiotal fastmarksholmar i våtmarken växer hässlen. Hasseln är lågvuxen och valvbildande. Socklar med två meters diameters är inte ovanliga. Enstaka överståndare av björk och idegran förekommer. Hässlena har en mycket värdefull svampflora med flera sällsynta arter: olivbrun spindling, jättespindling, oxtungssvamp, brödmusseron och stäppröksvamp. Artlistan är imponerande och innehåller såväl saprofyter som mykorrhizabildande svampar. Holmarna sinsemellan är olika vilket ger en hög artdiversitet.

 

Öppna fuktiga gräsmarker

I norra delen av Amundsmosse dominerar öppna, fuktiga gräsmarker. Stora ytor täcks av tuvig blåtåtelfuktäng. Det är en relativt artfattig vegetation med enstaka exemplar av blodrot, spikblad, älväxing och strandlysing. Denna del är kraftigt påverkad av dikningar. Vissa partier är relativt torra, medan högörter har vandrat in i stor omfattning i andra delar. Genom området går flera diken, varav många mindre har börjat växa igen.

Ängshöken har i agkärret en av sina regelbundna häckningsplatser på Öland. Den södra delen av våtmarken är avsatt som fågelskyddsområde.

 

Skyddsvärda hässlen

Öster och söder om Amundsmosse ligger flera mycket skyddsvärda hässlen. Området längs östra sidan består av en obetad nordlig del samt ett betat hässle i söder. Den betade delen är särskilt intressant och innehåller slutna lövskogspartier med hassel som övergår i en mosaik av öppnare partier med enbuskbevuxna torrbackar. I de öppna partierna finns välbetade gräs- och örtrika växtsamhällen. Fläckvis är vegetationen närmast alvarlik och ölandssolvända förekommer sida vid sida med sin vanligare släkting solvändan. Hasseln är mycket gammal i området. Enstaka hasselrunnor uppnår flera meter i diameter. Hässlet betas av får. Områdets svampflora är mycket artrik och framstår som helt unik. Ett drygt trettiotal rödlistade och sällsynta arter har påträffats. Mest framträdande är sydliga och värmekrävande mykorrhizabildande svampar av släktet spindlingar. Här växer två starkt hotade svampar, blomspindling, som tidigare endast registrerats en gång i Norden, och djävulssopp. Andra exempel på sällsynta arter är mjölspindling, jättespindling, kalkröding, rödflammig tråding, slöjröksvamp och violfingersvamp. Bland övriga arter måste nämnas den vårväxande och oerhört vackra tulpanskålen som här har en av sina sydligaste förekomster i Europa. Den växer inte många meter från många av de mera värmekrävande och sydliga arterna.

Det obetade hässlet i norr har en mosaik av öppen mark och hasselbevuxna partier. Hasseln är ofta lågvuxen med socklar upp mot två meters diameter. Enstaka överståndare av ask och getapel finns. Även här har flera sällsynta svampar påträffats: ljus ängsfingersvamp, gul lökspindling, hasselspindling och musseronvaxskivling.

Hässlet söder om Amundsmosse har inte betats under senare år. I norra delen finns flera grova ekar i övrigt förekommer endast enstaka överståndare. Södra delen är mer ljusöppen med glest stående hasselbuskar. Särskilt områdets norra del har en mycket rik svampflora. Exempel på arter funna i denna del är kremlevaxskivling, spinnfingersvamp och gräddvaxskivling.

 

Slåttermark

Amundsmosse har en lång tradition som slåttermark. Flera byar i omgivningarna delade på den höskörd som våtmarken producerade. Skörden bestod till stora delar av starrhö. Mossen slogs en tid efter midsommar. Fuktiga år drog man upp höet på holmarna för att torka. Efter slåttern brukade mossen betas av nötkreatur. Mossen dikades ut första gången redan år 1735. Därefter har fler dikningar genomförts, bland annat en i början 1900-talet. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Gillamarkeringarna sparas endast på alltpaoland.se och delas eller syns inte på något socialt nätverk.
Tillgänglighet: Svårtillgängligt

Allt på Öland 2020. Utvecklad av Tegelwebb