I Mittlandsskogen på Öland finns en makalös artrikedom av växter och djur och ett historiskt arkiv i form av tusentals lämningar av järnåldersböndernas husgrunder, fägator och stenhägnader. Natur- och kulturmiljövärdena i Mittlandsskogen är av internationell klass. Du kan besöka Mittlandsskogen på ett antal platser, exempelvis i naturreservatet Rönnerum-Abbantorp.
Mittlandsskogen, som sträcker sig mellan Lenstad i söder och Köpingsvik i norr, är Europas största sammanhängande lövskogsområde nedanför fjällkedjan och här finns också Sveriges största hasselförekomst. Ädellövskogen i mittlandet utgörs i huvudsak av tre olika typer hasselrik ekskog, ek/ask/almskog samt avenbokskog. Mittlandsskogen har till stor del uppkommit spontant efter att gamla slåtter- och betesmarker upphört att brukas och lämnats att växa igen. Många trädbärande marker har dock en mycket lång tradition. Mittlandets slåtter- och betesmarker brukades från järnåldern och fram till 1900- talet och i dessa marker fanns grova ädellövträd som skördades på löv till kreaturens vinterfoder.
ENASTÅENDE ARTRIKEDOM
Mittlandet är mycket artrikt. Mittlandsskogen och omgivande kustnära betesmarker och lövskogar hyser nästan 1000 hotlistade arter varav många är nya fynd för Sverige. En stor del av Mittlandets biologiska värde ligger i dess mångfald av naturtyper, gamla grova träd och hävdade marker. Av sällsynta och hotade kärlväxter kan nämnas skugglosta, gulyxne, storviol, vresalm och lundalm.
SVAMPAR OCH FÅGLAR
Svampfloran är av internationell betydelse och omfattar en femtedel av landets samtliga svampar. Exklusiva arter är exempelvis slöjröksvamp, violfingersvamp och jättespindling. Fågelfaunan omfattar 115 arter varav drygt 100 häckar regelbundet. Vissa lövskogslevande arter som i Sverige är mindre vanliga har här relativt starka populationer. Det gäller bland annat stenknäck, bivråk och mindre hackspett. Den sällsynta och eleganta långbensgrodan har sin huvudsakliga förekomst i mittlandsskogen.
MÄNNISKAN I MITTLANDET
Om man sluter ögonen kan man nästan se de uroxar och visenter som kanske betade i Mittlandets grönskande eldorado innan människorna koloniserade Öland. De första människorna kom under stenåldern och levde av jakt, fiske och samlande. Förmodligen använde de mittlandets lövskogar för att jaga kronhjort, vildsvin, samla örter och hasselnötter. Under stenålderns senare del och början av bronsåldern uppstod enkla former av åkerbruk.
MITTLANDETS JÄRNÅLDERSMILJÖER
Under järnåldern bedrev ölänningarna handel med romarriket. Boskapsskötseln var basen i ekonomin. Runt byarna i mittlandet hävdades lövängar och träden hamlades för att ge vinterfoder åt boskapen. När järnåldern var slut övergavs de gamla bylägena och människorna flyttade till nya lägen, där det fanns bättre jordar att bruka. Mittlandets gamla bylägen blev nu betesmarker på utmarken. På så sätt kom husgrunder, fägator och stenhägnader att bevaras åt eftervärlden.
Mittlandet innehåller ett för norra Europa unikt och enastående område med helhetsmiljöer från den äldre järnålderns bondesamhälle. Talrika husgrunder som bildar hela gårdar och löst grupperade byar, kilometerlånga hägnadssystem, fägator, brunnar och gravar breder ut sig över stora delar av det som idag kallas Mittlandsskogen.
Spåren efter sten- och bronsålderns människor är få i Mittlandet, trots att arkeologiska fynd visar att man har levt här och att jorden brukats. I skarp kontrast till dessa tider står den äldre järnålderns unika och till omfattning helt enastående lämningar. I närheten av många av dagens byar finns kilometerlånga stenhägnader, upp till 40 meter långa husgrunder som innehållit både man- och fähus, gravrösen och odlingsrösen, fägator, vägbankar, brunnar, dammar etc. Dessa spår visar att Öland vid den här tiden var praktiskt taget fullbebyggt. Fram stiger bilden av en öländsk guldålder. Kulturen byggde på handelsförbindelser med det mäktiga romarriket. Bland fynden märks guldskatter, dyrbara offergåvor och stormannagravar med glasföremål och dubbeleggade romerska svärd.
Nedan ges några exempel på Mittlandets gamla bylägen med husgrunds- och stensträngsområden.
Hela södra delen av Gillsättras gärde, det område som huvudsakligen har varit byns äng under historisk tid, är ett sammanhängande fornlämningsområde. Här finns 26 lokaler registrerade. Det i särklass mest omfattande fornlämningsområdet innehåller husgrunder, 76 stensträngar och flera hundra röjningsrösen. Den totala längden stensträngar uppskattas till drygt elva kilometer. Stensträngarna bildar minst sex fägator. Fornlämningsmiljön vid Gillsättra är ett järnålderslandskap med mycket höga kulturhistoriska värden.
Inom området som ligger i närheten av Ismanstorps borg, finns stensträngar, husgrunder och gravar som stensättningar, rösen och en domarring. Exempel finns på bebyggelsemiljöer från mellersta järnåldern som är mycket pedagogiska. Här finns också helhetsmiljöer med husgrunder, stensträngar och områden med sammanhängande röjningsrösen.
Inom Karum finns 14 husgrunder. På två platser ligger de samlade i grupper, i övrigt är det enstaka hus, fördelade på en ganska stor yta. Bland dessa husgrunder kan urskiljas två huvudtyper, bostadshus och sannolikt fähus. Bostadshusen är rektangulära och oftast cirka 15 till 20 meter långa. Sammanlagt kan sannolikt 8-9 gårdslägen urskiljas. Ytterligare en gård finns belagd med två husgrunder, men grunderna har odlats bort under senare delen av 1900-talet. En rimlig uppskattning av det ursprungliga antalet gårdar ligger kring tio till tolv stycken.
Områdets östra del består av stensträngar, husgrunder och fossil, övergiven, åker som tillsammans utgör ett gott exempel på ett järnålderslandskap. Här finns förutsättningar för att enkelt kunna belysa det förhistoriska landskapets karaktär. I den västra delen finns röjda partier, husgrunder med stensträngar, fägata och fossil åkerjord. I utkanten av området är fornlämningarna färre men betydelsefulla för att förstå ett större sammanhang.
Rönnerums fornby ligger drygt två kilometer sydöst om Rönnerums by och två kilometer väster om Ismantorps borg. Miljön är ett av det bästa exemplet på järnåldersbyar i Mittlandet. Inom ett område om 300 x 400 meter ligger tio husgrunder omgivna och förbundna av stensträngar. Sju av husgrunderna ligger samlade i en grupp om två eller tre gårdar. De övriga ligger som en gård cirka 200 meter norr därom. Sex av husen i den södra gruppen ligger parallellt i nord-sydlig riktning medan det sjunde ligger i öst-västlig riktning. Husgrunderna är 10-15 meter långa, den längsta delad av en tvärvägg. Strax öster om den södra husgruppen ligger byns brunn, till vilken en gata mellan stensträngarna leder. I de inhägnade markerna väster om husgrunderna ligger en mängd små rösen - gravar eller röjningsrösen. Ett av husen undersöktes arkeologiskt 1928. Området fortsätter in på Abbantorps byområde.
I södra delen av Torslunda socken är ett stort komplex av husgrunder och stensträngar. Det mest utpräglade är Gamla Skogsby som varit en stor by i förhistorisk tid. Inom ett begränsat område finns 19 husgrunder samt stensträngar som bildar små fållor och fägator. Stensträngarna begränsas i öster och väster av odlad jord. Sannolikt har stora delar av de tillhörande stensträngarna odlats bort. Spår av detta syns som oregelbundna mönster i den nuvarande regelbundna ägostrukturen.
Inom området Övetorp-Vanserum-Bäck finns flera kompletta förhistoriska miljöer med husgrunder, gravar, fossil åkerjord och stensträngar. Dessa lämningar belyser väl gårdarnas och byarnas rumsliga organisation under äldre järnåldern. Området har höga vetenskapliga, pedagogiska och upplevelsemässiga värden.
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län
Allt på Öland 2024. Utvecklad av Tegelwebb Drivs på server från MEBO