Lind (skogslind)

Vetenskapligt namn: Tilia cordata

Förekomst: Tämligen allmän

Skogslind växer på frisk, mullrik och gärna stenig mark. Den växer med enstaka träd insprängda i ädellövskogar, hässlen med skogsek, annan lövskog och rikare barrskogar. Skogslind kan även växa i vägkanter och åkerrenar där den ursprungligen varit planterad men sedan spridit sig självständigt. Gamla träd kan bära spår av hamling.

Skogslind växer främst i Mittlandet och den västra kustskogen i utpräglade inägoskogar som förr var lövängar. Även i rikare skogar i de nordliga socknarna finns en del skogslind. På ett par ställen på sydöstra Öland hittar man den där det troligen rör sig om ursprungligen planterade träd.

Skogslind är insektspollinerad och blommar sist av våra vilda, svenska lövträd (från andra halvan av juli).

Linden var hos de gamla nordborna helgad åt fruktbarhetsgudinnan Freja. Den planterades ofta som vårdträd eftersom man trodde att den skyddade mot blixt och åska. Lindens lätta och vita ved lämpar sig väl att snida i. Under medeltiden användes den mycket till att skära ut helgonbilder i. Den kallades därför lignum sacrum - den heliga veden. Eftersom veden är så lätt har man även använt den till träben. Kol av lind ger ett utmärkt ritkol.

Om innerbarken rötas i vatten blir den trådig och man får ett slags bast. Lindbast är mycket motståndskraftig mot röta och har förr haft stor användning, bland annat till rep, nätkassar, fiskelinor och mjärdar. Man har också tillverkat bastmattor och bundit bindslen och mulkorgar till djuren. Att bastet använts till att linda med lär för övrigt ha gett upphov till trädets namn. Släktnamnet Tilia kommer av grekiskans tilos som betyder bast eller fiber. Bastet har även använts som omslag mot värk, brännskador och inflammationer. Det har också malts till mjöl i nödtider. Lindens sav troddes hjälpa mot håravfall.

Av blommorna kan beredas ett välsmakande te som verkar rogivande, slemlösande och svettdrivande, lämpligt att dricka vid förkylning, huvudvärk eller sömnlöshet. Av lindens nektar gör bina en delikat honung. De nyutslagna bladen är goda att äta i sallader.

Torkade lindblommor ansågs förr verksamma mot diverse krämpor och Medicinalstyrelsens materielnämnd betalade bra för varan ända in på 1940-talet.

Lind (skogslind) hittar du på följande platser: