Slåtterfibbla

Vetenskapligt namn: Hypochaeris maculata

Förekomst: Tämligen allmän

Slåtterfibbla är vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer på torr mark, vanligen på öppna ytor eller i glesa skogar.

Det är en flerårig, gulblommig ört med de stora, hela, oftast håriga och fläckiga bladen samlade i en basal rosett. Rosettbladen ligger hårt tryckta till marken och är lätta att känna igen på sin storlek, den vanligen röda mittnerven och de mörka fläckarna.

Stjälkarna är bladlösa och håriga, de är enkla eller fågreniga. Slåtterfibbla blommar i juni-augusti. Blomkorgarna är stora, fyra till fem centimeter.

Den står gärna tillsammans med brudbröd och andra örter i ängshavretorrängar men blir aldrig särskilt talrik.

När slåtterfibblan slog ut ansågs förr i tiden att det var dags för slåtter.

Artnamnet maculata kommer av latinets macula (fläck) och betyder fläckig, vilket syftar på de oftast fläckiga bladen. Släktnamnet Hypochaeris kommer eventuellt av grekiskans hypo (under) och choeros (gris), vilket kan syfta på att grisar gärna äter rötterna. Namnet användes om en korgblommig växt redan av Theofrastos, 300 f. Kr.

Slåtterfibbla hittar du på följande platser: