Honungsblomster

Vetenskapligt namn: Herminium monorchis

Förekomst: Mindre allmän

Honungsblomstret är en av de minsta av våra orkidéer. Den kan bara göra sig gällande i kortvuxen ängsvegetation. Arten trivs i friska eller fuktiga, kalkrika betesmarker, särskilt älväxingängar. Den finns även på bäck- och träsksträndernas fastmarksövergångar och i kanten av blekefält osv. Honungsblomstret gynnas av bete, slåtter eller tramp, vilket håller gräsväxten kort. Ofta uppträder den i stora svärmar.

Blomningen sker under högsommaren. Läppen är kort, vilket gör blomman symmetrisk. Dess honungsliknande doft lockar många olika besökande insektsarter, främst små parasitsteklar och flugor. Den största transporten av pollinier ombesörjes av parasitsteklar (Tetrastichus-arter), som är endast 1,3 mm långa. Honungsblomstret har riklig fruktsättning men förökar sig även vegetativt. Från rotknölen utgår utlöpare som är ett par decimeter långa och har en ny knöl i änden. Arten växlar starkt i antal från år till år.

Honungsblomstret finns mest i Syd- och Mellansveriges kalkområden. Världsutbredningen omfattar ett band i den tempererade zonen från kust till kust över hela den eurasiatiska kontinenten.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Alla Sveriges orkidéer är fridlysta

Blomning på Öland enligt Artportalen

Honungsblomster hittar du på följande platser: