Räpplinge socken

Räpplinge socken ligger centralt på Öland där bland annat Borgholms slott och kungsladugården vittnar om starka intressen från riksmakten. Kyrkomiljön, vid gammal fyrvägskorsning, är intressant där kyrkan har delvis bevarat medeltida murverk. Kyrkan är uppförd på förhistoriskt gravfält. Flera byar ligger i laga läge med välbevarad äldre bebyggelse och ett varierat odlingslandskap med talrika fornlämningar. 

Socken består av fyra naturgeografiskt mycket tydligt urskiljbara delar. Längst i väster utmed Kalmarsund och nedanför landborgen ligger strandskogen.

Ett stort alvarområde upptar socknens mellersta del.

I kanten av alvaret ligger de flesta av byarna som alla har sin odlade jord fram till alvarskanten. Till den odlade jorden gränsar för sockens fyra nordligaste byar den stora Långbro mosse.

I dag sträcker sig socknen från slottsruinen en knapp mil söderut och från Kalmarsund cirka fem kilometer österut. Socknens geografiska utbredning har ändrats genom tiderna. Troligtvis lades Borgs socken med kungsgården och byarna Getungstad och Tryggestad till Räpplinge under första halvan av 1500-talet. Under 1900-talet har lasarettsområdet samt villaområdena Åkerhagen och Rosenfors lagts till Borgholms stad.

Fornlämningarna

Räpplinge har drygt 1 000 registrerade fornlämningar och tillhör därmed en av de fornlämningstätare. De gravar man ser är framför allt knutna till landborgskanten längs väg 136. Detta stråk av gravar är närmare sex kilometer långt med en utlöpare som löper längs Getstadås mot Köping. Gravarna är främst från järnåldern men här finns även gravar från bronsåldern representerade. Här finns också husgrundsområden och stensträngssystem.

Treudd på alvaret

I Räpplinge, Äpplerum, Åketorp och Tomteby finns ett betydande antal fornlämningar med anknytning till den historiska bebyggelsen och den tidigt odlade jorden. Genom gravar och lösfynd kring Åketorp och Karås, i socknens södra del, kan man sluta sig till att människor har levat här under bronsåldern.

Strax öster om Svarteberga finns resterna efter en fornborg som låg vid stranden av den nu utdikade Långbro mosse. Det finns uppgifter från början av 1800-talet att bönderna hade tagit av borgens stenar för att använda dessa till hägnader och som vägfyllning. I idag syns den endast som en svag platå i en åker. Lämningarna visar att borgen var oval med måtten cirka 70 x 40 meter. Borgen var därmed en av de mindre på Öland.

Byarna

Idag består Räpplinge socken av tio byar samt Borgholms kungsgård. De äldsta byarna är de som ligger i kanten till alvaret. Dessa byar är Tryggestad, Svarteberga, Räpplinge, Äpplerum, Tomteby, Åketorp och Karås. Två byar är nytillkomna, Strandtorp och Borgehage, som båda ligger nedanför landborgsbranten. En elfte by har funnits, Getungstad, som låg mellan kungsgården och Tryggestad. Gustav Vasa lät avhysa byn 1549 för att lägga jorden till Borgholms ladugård som kungsgården då kallades. I kompensation fick Björn i Getungstad en gård i Klinta i Köpings socken.

I början av 1500-talet fanns det sammanlagt 45 gårdar i socknen. Av dessa var de flesta, 34 stycken, skattegårdar, det vill säga gårdarna ägdes av bönderna själva. Av de elva återstående gårdarna ägde kyrkan en gård i byarna Svarteberga, Räpplinge, Tryggestad och Äpplerum. Vadstena kloster ägde en gård i Åketorp. Frälsemannen Anders Olsson Frende ägde två gårdar i Räpplinge och en gård i Äpplerum. I Äpplerum hade även Birger Nilsson Grip en gård och i Tryggestad ägde Ture Pedersson Bielke och Måns Pedersson Stierna var sin gård.

Till Räpplinge socken hörde en av Karås två gårdar och delar av Sörby i Högsrums socken. Tryggestad, Svarteberga, Räpplinge, Äpplerum, Åketorp och Greby är medeltida radbyar i laga läge, det vill säga bytomten är utlagd vid ett och samma tillfälle. Genom att gårdar flyttat ut från bytomterna i Tryggestad och Svarteberga kan det vara svårt att uppfatta dessa byar som radbyar. Däremot är radbyarna i Räpplinge, Äpplerum, Åketorp och Greby mycket tydliga radbyar. Tomteby och Karås har aldrig varit radbyar och Strandtorp och Borgehage har kommit till under senare tid.

Äpplerum

I mitten av 1700-talet sände bönder i Räpplinge en skrivelse till Kammarkollegium där de anmärkte, att en bonde börjat odla upp kronans mark i strandskogen söder om Borgholms ladugård. Strandtorpsbonden fick avslag hos Kungliga Majestätet men kronobefallningsmannen Petter Åhstrand omtalar ett nybygge som kallas Strandtorp några år senare. Samme befallningsman får sedan uppdraget att lägga ut en bytomt för Strandtorp, vilket han också gör efter konstens alla regler, det vill säga bytomten läggs ut enligt den gamla Östgötalagens bestämmelser om by i laga läge.

Borgehage var som namnet antyder en hage till borgen eller rättare sagt kungsgården. 1814 sålde kronan hagen på auktion till en bonde i Tryggestad. I hagen fanns inte bara betesmark utan även åker och äng vilket gjorde det möjligt att bedriva jordbruk. Borgehage utvecklades till en by och i början av 1900-talet genomfördes laga skifte mellan de bönder som då bodde här. Strandtorpshage var liksom Borgehage en betesmark till kungsgården som såldes på auktion 1814. Köparen styckade området i sex delar som sedan såldes vidare.

I byarna har under årens lopp ny bebyggelse kommit till men fortfarande finns många byggnader från 1800-talet kvar. I Svarteberga finns flera välbevarade gårdar, bland annat gården Kärr, ett före detta tingsställe med manbyggning i Borgholmsstil. Kärr är en gård som ligger utanför radbyn och som kommit till efter 1560 men före 1682. På Svartebergas samfällda kvarnbacke har det funnits sex kvarnar, av vilka tre finns kvar.

Även i Greby finns gårdar med manbyggningar i Borgholmsstil liksom rester av malmbebyggelse i alvarskanten. Ett par manbyggningar av parstugetyp på hög stenfot jämte en sidobyggnad i två våningar, troligen från början av 1800-talet, finns i Åketorp. I Åketorp finns dessutom ruiner av flera gårdssmedjor, skvaltkvarnar, ett mycket ålderdomligt system med fägator och gravrösen där man funnit guldhalsringar.

Äpplerum har enskilda byggnader av intresse och delvis sammanbyggda ladulängor mot bygatan som också är en del av landsvägen. I Äpplerum finns en stenkällare som enligt traditionen är byggd av sten från ett kapell som ska ha funnits här. Kapellet är inte omnämnt i biskop Brasks kapellförteckning.

I Strandtorp finns flera mangårdsbyggnader i Borgholmsstil vilka är uppförda i början av 1900-talet. Mot bygatan ligger fortfarande delvis sammanbyggda lador i skiftesverk. På landborgskrönet står en av Ölands större holländska väderkvarnar, hitflyttad från Borgholms kvarnmark 1899.

Odlingslandskapet

Räpplinge socken har ett varierat och i många stycken ålderdomligt odlingslandskap. Byarna Tryggestad, Svarteberga, Strandtorp och Borgehage har ett mycket tydligt och välbevarat enskiftes- och lagaskifteslandskap där de långsmala ägorna delas in av stenmurar. De äldsta landskapsavsnitten finns i byarna Greby, Åketorp och Äpplerum. Här kan man finna strukturer som går tillbaka till tiden före 1800-talets skiften.

Räpplinge och Tomteby har ett modernare odlingslandskap där murar och andra så kallade odlingshinder tagits bort för att ge stora och rationella ägor. Alla stenmurar som genomkorsar alvaret har tillkommit efter utmarksdelningen 1816, då byarna bland annat tilldelades utmarkerna. I byskrinen finns anteckningar om stenmursläggning vilka visar att de flesta murarna är från sent 1800-tal och tidigt 1900-tal.

Vägarna

Vägnätet i socknen har i stor utsträckning kvar sina gamla sträckningar. Till de äldsta vägarna hör vägen utmed landborgskrönet, det som idag är väg 136, och vägen från Karås i söder norrut genom byarna Åketorp, Tomteby, Räpplinge, Svarteberga och Tryggestad. Denna väg fortsatte mot Kolstad och Köping där den vikingatida handelsplatsen låg. Idag är det bara rester kvar av vägen i Svarteberga och Tryggestad men i de övriga tre byarna har vägen kvar sin gamla sträckning. Troligt är att en ny väg anlades mellan Borgholms slott och Räpplinge kyrka och att vägen som gick mot den gamla handelsplatsen inte var intressant längre.

Från Greby går den gamla häradsvägen i kanten av alvaret till kyrkan mot Äpplerum och sedan vidare mot Gärdslösa. En numera försvunnen runsten, som stått vid Äpplerum där Långbro mosse har sitt utlopp, antyder att detta var en viktig forntida vägled som kopplade samman västra och östra Öland. På skifteskartor har man ritat ut den långa bron och mossen har med stor säkerhet fått sitt namn efter denna.

Svarteberga bygata är en av de få kvarvarande bygator på Öland som inte är belagd. Intill den slingrande grusvägen ligger den samfällda kvarnplanen som även innehåller förhistoriska gravar. Inne i byn kantas gatan av ett stort antal beskurna askar av vilka flera tidigare har skyddats från betande djur genom att man har lagt en ring av kalksten runt träden.

Kyrkomiljön

Räpplinge kyrka är byggd på ett förhistoriskt gravfält invid en gammal fyrvägskorsning. Kyrkan är till största delen uppförd 1802 men har en medeltida föregångare. Under 1100-talets sista del byggdes kyrkan om till en förvarings- och försvarsfästning av klövsadelstyp med två torn. Delar av de medeltida väst- och sydmurarna ingår i det moderniserade kyrkorummet. Omkring 1240 uppfördes ett kapell intill kyrkans norra långsida vars västgavel fortfarande är intakt.

De kungliga stolarna i kyrkan

Intill kyrkan finns den välbevarade prästgården från 1825. Här finns också en tiondelada i kalksten. Utanför kyrkogården finns små- och folkskola från tidigt 1900-tal samt tre lärarbostäder från 1900-talets andra del. På ömse sidor om kyrkan har två handelsbodar legat.

Prästgården

Stenindustrin

En näring som är starkt förknippad med Räpplinge socken är stenbrytning. Genom åren, troligen från me- deltid, har bergsbruket omfattat väsentliga arealer, från Greby i söder till kungsgården i norr. Även på alvarmarken söder om slottet och på landborgen ovanför Strandtorp finns spår efter äldre brytning. Vid Strandtorp finns också spår efter skurkvarnar. En stor anledning till den omfattande stenbrytningen var byggandet av Borgholms slott. Eftersom borgen låg i socknen och brytbara stenen fanns att tillgå här, ålades bönderna att utföra dagsverken genom att bryta sten och forsla fram den till borgbygget. Dessutom skulle bönderna bränna kalk och hålla med ved till kalkugnar.

Kungsgården

Här finns kungsgårdens historia beskriven. 

Solliden

Kronprinsessan Victoria, gift med den blivande kung Gustav V, köpte i början av 1900-talet en bit mark av kungsgårdens ägor. I samarbete med arkitekten Torben Grut ritade kronprinsessan en villa i italiensk stil med oregelbunden rektangulär grundplan och fasad i vitputsat tegel. Till villan som var inflyttningsklar 1906 hör en park- och trädgårdsanläggning med bland annat italiensk park, engelsk park och holländsk trädgård med rosor.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län i boken Natur och Kultur på Öland (område K11)