S:ta Britas kapell

På Kapelludden, fyra kilometer öster om Bredsättra kyrka, ligger ruinerna efter S:ta Britas kapell, eller Långöre kapell som det också kallas. Om kapellet är helgat åt den heliga Birgitta vars kvarlevor skulle ha förts hit på resan mellan Rom och Vadstena, är osäkert. En uppfattning är att kapellet varit helgat åt det irländska helgonet Brigida (453-523) som var ett omhuldat helgon inom Linköpings stift. Av kapellet finns idag grundmurarna kvar och den östra gaveln, den västra gaveln rasade vid en storm 1914. Kapellet har varit en av de större medeltida kyrkliga byggnaderna på Öland med rymligt långhus, något smalare rakslutet kor i öster med en liten sakristia vid dess nordsida. Kapellet har haft ett högt tak som täckts av munk- och nunnetegel, en för den tiden ganska ovanlig detalj på grund av kostbarheten. Stora utrymmen fanns ovan de slagna valven som har kunnat utnyttjas som magasin men även som pilgrimshärbärge. Byggnadsteknik och planlösning daterar byggnaden till första hälften av 1200-talet. Byggnaden har varit omgiven av en 67 x 55 meter stor kyrkogårdsmur. I det sydöstra hörnet av kyrkogården finns S:ta Britas källa. Källans användning går troligen tillbaka till förhistorisk tid. Byggnaden är för första gången omnämnd 1515 i en kapellförteckning (Sikawarp in Ölandia) och verkar ha övergetts i samband med reformationen. Sannolikt är det Linköpingsbiskopen som stått för byggandet av kapellet. Det kyrkliga intresset för Bredsättra socken har varit betydande under medeltiden. Bo gård i samma socken utgjorde biskopssätets huvudenhet och var sätesgård med förvaltningsfunktion (1335 curia nostra Boo). Kapelludden har varit ekonomiskt intressant med hamn, marknadsplats och helgonkultplats. 

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Här kan du kan läsa mer om de öländska kyrkornas och kapellens tillkomst och utveckling.