Foto: Stefan Svenaeus 2013Borgen är belägen 50 m väster om Mossberga gård. Det är en oregelbunden, oval ringmur med en största intre diameter av ca 150 m. Två portar har funnits belägna mitt emot varandra ungefär i väster och öster. Bebyggelsen inne i borgen har varit belägen på samma sätt som i Ismantorps borg och Eketorps borg, d v s hus vid hus på murens insida vinkelrätt mot muren. Flera intressanta fornfynd har gjorts i borgen, bl a ett romerskt guldmynt, spjutspetsar och spännen från folkvandringstid, d v s 400-500-talet e kr. Borgen kallas också Vipetorps borg.
Källa: Ölands forntida borgar, Mårten Stenberger
Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, Område K32)
Platsen är belägen i Mittlandsskogens västligaste del, helt nära Ekerums golfanläggning i Högsrums socken. Borganläggningen ligger bara 50 meter väster om Mossberga gård som kom till 1758 enligt Kungliga Majestätets resolution. Borgen ligger i nära anslutning till västra landsvägen och är omgiven av åkrar men genom ett smalt lövträdsområde alldeles runt borgen, är den svår att uppfatta. Borgen är belägen centralt i socknen, men samtidigt relativt långt från större kända miljöer från järnåldern.
Borgen, som är oregelbundet oval med ett innermått av 115-150 meter, är anlagd på en svag ås, som numera är helt uppodlad. Muren är raserad och uppgår till högst 1,4 meter. Bredden mäter idag 12-15 meter, medan den ursprungligen uppgått till cirka 5-6 meter. Trots raseringen har konstaterats att den som så många andra fornborgar, haft lodrät utsida och en, från basen, avsmalnande trappstegsformad innersida.
Efter anteckningar av både Rhezelius och Ahlkvist, kan man sluta sig till att det funnits husgrunder i borgen. Borgen har odlats upp senare och inga grunder finns kvar över mark. Att borgmuren är så raserad beror också på att man återanvänt mursten till slottsbygget i Borgholm. Inom borgytan ligger ett före detta statarställe som tillhört Mossberga gård.
Under årens lopp har påträffats en relativt stor mängd fynd inom borgen. Av dessa har merparten daterats till 400-talet, den tid då man anser att de flesta öländska fornborgar kommit till. Flera intressanta metallfynd har gjorts, bland annat en unik, decimeterhög mansfigur av brons. Inga regelrätta arkeologiska undersökningar är gjord inom området rätta arkeologiska undersökningar är gjorda i området. Frånvaron av närjärnåldersmiljöer i området liggande kring borgen är förvånande, liksom det förhållandet att Ismantorps borg ligger förhållandevis nära.
Ekerums hamn
Ganska rakt västerut och strax nedanför landborgskanten ligger Ekerums hamn. Eftersom vi vet att handelsaktiviteter förekommer i flera av fornborgarna kan man förmoda ett samband mellan borgen och hamnen. Den grunda och naturliga lagunhamnen ligger strax nedanför Halltorps naturreservat och ingår i Ekerums bad- och campinganläggning. I olika sammanhang brukar hamnen framhållas som en förhistorisk hamn, bland annat på grund av jämförelser med andra lagunhamnar på såväl fastlandet, som på Gotland och Öland. De yttre förhållandena kan jämföras med Köpingsvik. Ett vrakfynd av relativt hög ålder, troligen 1600-tal, som gjordes under 1990-talet inom hamnområdet gör det troligt att det har funnits en äldre hamnanläggning här. Abraham Ahlkvist noterar hamnen år 1825, "Ekenäs hamn i Högsrums socken, nyttjas av smärre fartyg. Wid inlastning måste likwäl pråmar begagnas; emedan hamnen är ganska grund". Uppgrundningen hade redan då börjat ställa till problem. I Ahlkvists uppräkning av hamnplatser framgår det att många är helt obrukbara och inte längre nyttjas. Det faktum att han ändå nämner dem, kan tolkas som att de tidigare haft en stor betydelse under längre tid. Under 1900- talet har hamnfunktionen i stort sett förlorat i betydelse. Istället kom under 1920-talet Ekerums hamn att få stor betydelse för ålfiske. Ålbottengarnet hade gjort sin entré och kom att ge stort uppsving för ålfisket. Hanteringen varade in på 1970-talet.
Källa: Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, Område K32)