Kalkbränning och fiske var två viktiga inkomskällor vid sidan om det magra jordbruket på norra Öland i äldre tider. Böda och Högby socknar var storproducenter av bränd kalk fram till ca 1850. Den brända kalken användes till kalkbruk vid byggande av kyrkor, slott och andra stenbyggnader.
På norra Öland finns idag resterna av kalkbränningen på många platser i form av gräsbevuxna kullar. De består mest av slagg från bränningen.
En ugn kunde vara 3 m hög och i den staplades kalkstenen med en eldhärd i botten. Mängder med granved gick åt. Bränningen tog flera dagar och nätter. Därefter fick ugnen svalna några dygn. Sedan släcktes kalken med vatten och transporterades med små skutor till fastlandet för försäljning. Om inte kalken var släckt kunde insipprande vatten i båtarna skapa olyckor.
När kalkstenen (kalciumkarbonat, CaCO3) upphettas avgår koldioxid så att kalciumoxid (CaO) bildas. När vatten tillsätts till bränd kalk bildas kalciumhydroxid (CaOH2). När kalkbruket härdar bildas återigen kalciumkarbonat (CaCO3).
På Kalkugnsbacken i Mellböda finns fem kalkugnar. Bränningen har förmodligen skett under medeltiden.
Källa: Böda hembygdsförening
Allt på Öland 2025. Utvecklad av Tegelwebb Drivs på server från MEBO