Ekelunda

Ekelunda är en av få byar som ligger ute på Stora alvaret. År 1540 bestod Ekelunda av två skattegårdar och en frälsegård. Byn har delvis sammanbyggda ladugårdslängor mot bygatan, vilka är uppförda i kalksten och skiftesverk. Ett villkor för att kunna bosätta sig här ute är att jordlagret är så pass tjockt att det tillåter uppodling och fodertäkt.

Åkerjorden är samlad i ett enda block väster om byn, där kalkstensmurarna som skiljer skiftena åt kom till i laga skiftet. Nordväst om gärdet (byns äng och åker) finns en mosse och denna avvattnar till bäckar som rinner förbi byn i dess nordliga kant genom den gamla ängen i öster.

Parallellt med vägen ut till Ekelunda finns två hålvägar, dels längs vägens sträckning, men också i rikting mod Dröstorps ödeby. Strax söder om vägsträckningen finns ett större flyttblock, vilket kallas för Gästgivaren, enligt uppgift ett rastställe där "färdsupen" intogs. Vid vägens slut inne i Ekelunda tar en äldre fägata vid som leder västerut ut på Stora alvaret.

Källa: Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, område K8f)