Mäktigt sandfält
Strax sydväst om Glömminge utbreder sig ett stort sandfält. Dess yta är ganska plan. Sandfältets storlek är cirka 750 x 1700 meter. Avlagringen ingår troligen i ett långt stråk av isälvsavlagringar, som även innefattar Övetorpsåsen, Sillåsen i Kalmarsund och Bäckeboåsen på fastlandet. Huvuddelen av sandfältet är antingen uppodlat som åker eller bevuxet med gräsrik tallskog.
Länsstyrelsen i Kalmar län, Naturvårdsplan för Öland (fältet är markerat med ett gult rutmönster)
Sandfältet vid Glömminge består nästan uteslutande av isälvsmaterial. Det täcks dock av sandiga svallsediment av någon meters mäktighet. Under svallsedimentet finns ett tunt lager av finkorniga, glaciala sediment. De egentliga isälvssedimenten består så gott som uteslutande av välsorterad sand. Närmast berggrunden, som består av skiffer, är sedimenten något grövre och utgörs av grus och grusig sand. De mäktigaste lagren finns i den centrala delen där det är knappt 20 meter till berggrunden. Söderut minskar sedimentens tjocklek till cirka tio meter. Strandskogsfåltet ligger väster om kalkstenens utbredning och sedimenten innehåller därför ingen kalk. Prover visar att materialet domineras av urberg med relativt höga halter av sandsten.
I den norra delen av sandfältet har den rödlistade arten liten diskröksvamp påträffats. Arten växer främst i kalkrika, torra betesmarker och förekomsten visar att det finns ett visst kalkinslag i delar av sandfältet. Liten diskröksvamp är beroende av markslitage i form av tramp och bete.
I sydvästra delen av sandfältet ligger Källheden, en öppen och hedartad naturbetesmark av ovanlig typ. Betesmarken saknar träd och buskar frånsett någon liten talldunge och enstaka enbuskar. Floran i de öppna delarna domineras av gräset fårsvingel och olika renlavar. Fläckar med lågvuxen ljung finns här och var. Exempel på andra växter är blåmunkar, backtimjan, gulmåra, vårbrodd, backnejlika och gråfibbla. På mindre fläckar växer så kallad sandgräshed med ett lågvuxet och inte helt slutet växttäcke. Sandgräsheden domineras av arter som borsttåtel, vitknavel och sandkrassing. Hela området betas av får och har idag ett måttligt betestryck. Den bara sanden är mycket viktig för grävande insekter, främst olika arter av steklar, skalbaggar och skinnbaggar. Flera rödlistade steklar har påträffats, till exempel baltisk sandvägstekel, läppstekel och de solitära bina randigt byxbi, Halictus leuca-heneus och Panurgus calcaratus. Här finns även den starkt hotade trumgräshoppan och getingrovflugan. Bland rödlistade skalbaggar kan bombarderbagge, bålgetingkortvinge och björkblåoxe nämnas. Karaktärsdjur på de gräsbevuxna sandhedarna är den sällsynta dagflygande mörka pingborren som ofta ses flyga runt tallarna.
Längst i sydost ligger en klassisk insektslokal med ett stort antal rödlistade arter som ofta benämns Aledal. Borsttåtel dominerar bland gräsen. Andra karaktärsarter är sandkrassing, vitknavel, blåmunkar, harklöver, femfingerört och renlavar. Området har tyvärr påverkats så kraftigt av tallplantering och igenväxning att stora värden har gått förlorade. Trots det så hyser området fortfarande en mycket värdefull insektsfauna. Ridverksamheten som pågår är positiv då den gör att det hela tiden skapas bar sand. Det är framförallt marklevande steklar, skinnbaggar och skalbaggar som trivs här och flera sällsynta och rödlistade arter är påträffade. Hela 60 procent av Sveriges fröskinnbaggsarter är funna här.
Öländsk kamklobagge är enbart känd från Öland i Norden. Den har här en av sina få förekomster på ön. Artens ekologi är dåligt känd, men baggen påträffas oftast på unga tallar på sandiga marker. Andra rödlistade baggar är dynfrölöpare, smal frölöpare och rakhorndyvel. Området har en av Ölands få förekomster av läppstekel och baltisk sandvägstekel, och är en bra lokal för den starkt hotade getingrovflugan. Till de riktigt exklusiva arterna hör två vildbin, Sphecodes cristatus och Nomada similis, som här har sin enda förekomst i Nordeuropa.
Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län, Natur och Kultur på Öland (2001) Område N46 Klass 2