Föra sockencentrum

Föra kyrkby ligger i ett öppet landskap som närmast kan karaktäriseras som fullåkersbygd. Namnet Föra uppträder i texter cirka 1320 och skrevs då de Fyrum. Namnet anses återgå till ordet "fyre", det vill säga furuskog. På 1760-talet omtalas den förödda skogen "Föra tallar".

Föra socken utgjorde tidigare ett eget härad, Förbo härad, som upplöstets på 1690-talet. Byn, som 1540 omfattade sex skattegårdar och en frälsegård, är exempel på en dubbel radby där gårdarna ligger på ömse sidor om bygatan. Den nuvarande bytomten har troligen legat här sedan 1300-talet, men namn som Byåkersdelden och Byängarna ger en fingervisning om att byn tidigare har haft ett annat läge.

Byns bebyggelse är välbevarad. Här finns sammanbyggda ladugårdslängor med dösade hörn uppförda både i skiftesverk och kalksten.

Kalkstenslada med dösat hörn

Den första kyrkan var en stavkyrka i trä från ca 1070. Vid denna tid lades även en stor del av kyrkogården ut. Stenkyrkan byggdes i början av 1100-talet. Den utvecklades till en karakteristisk öländsk befästningskyrka av klövsadeltyp.

I dagens kyrka står endast västtornet kvar efter att övriga delar av den medeltida kyrkan rivits 1826. Tornet tillhör ett av de bäst bevarade på Öland. Det är upp-byggt i fyra våningar samt vindsvåning. Tornet har fungerat som svarsbyggnad, klocktorn och magasin, men även som privatbostad under långa tider. En teori som framförts är att våningen, som hade en öppning in till en läktare i långhuset, disponerats av den storman som tog initiativ till kyrkobygget eller senare åt häradshövdingen i Förbo.

Till kyrkomiljön hör också ett medeltida stenkors, Martinuskorset som är två meter högt och rests strax söder om kyrkan vid den så kallade Korshorvan. Enligt den latinska inskriften är korset rest som minne åt prästen Martin som år 1431 blev dräpt på platsen. Enligt traditionen blev prästen dräpt av kungens fogde som krävde in skatt.

Strax intill kyrkan finns den före detta småskolan från 1880-talet liksom folkskolan från 1920-talet. 

Martinuskorset

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län (Natur och Kultur på Öland 2001, Område av särskilt stort intresse K81)

Öppna kartan i dator