Oxel

Vetenskapligt namn: Sorbus intermedia

Blommar mellan vecka 21 och 26.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Allmän

Oxel är ett lövfällande träd som med tiden kan bli stort, men som växer långsamt. Vinterknopparna är grön- eller brunaktiga och klibbiga. Bladen är grunt parflikiga, inte parbladiga som hos rönn, de är gulgråulliga på undersidan och har sågtandad kant.

Oxel blommar i juni med vita blommor som sitter i plattade klasar. Frukterna mognar under september-oktober och är röda, elliptiska och har få korkporer. 

Källa: Den virtuella floran

Oxel växer solöppet-halvskuggigt på torr, gärna stenig mark och ses främst som enstaka träd i lövskogar, sällsynt även i karster. Uppenbarligen har den inga svårigheter att uthärda kalkrika marker. Den växer ofta utmed åkrar eller småvägar och har ibland planterats som gårdsträd.

Oxel är vanlig och spridd över hela Öland. Påfallande ofta ses den i Mittlandet, västra kustskogen och utmed hela den västra kusten. Endast på Stora Alvaret är det något glesare med noteringarna. Där hittar man oxel främst i karster och i de träddungar som börjar dyka upp på lite mäktigare jordlager när alvarmarken växer igen. Utmed västra landborgen är den speciellt frekvent. När trädet blommar i juni månad slås man av hur vanligt det är på Öland. I varenda vägren, åkerkant och lövdunge ser man de typiska gräddvita blomklasarna. En egenhet är att oxeln alltid har en något lutande stam och aldrig växer spikrakt upp. Den förbuskning som som skett av landskapet har säkert gynnat oxel.

Ölands grövsta oxel uppmättes 1977 av Åke Lundquist vid Norra Munketorp, Högby sn. Detta träd hade ett brösthöjdsmått på 563 cm, möjligen är det även svenskt rekord. Tyvärr finns inte detta jätteträd kvar idag.

Källa: Ölands Flora, Ölands Botaniska Förening 2024

Som läke- och köksväxt har oxeln fått stå tillbaka för sin släkting rönnen men man har i alla fall använt bären. De smakar mjöligt och torkades och maldes till mjöl under nödtider. Av bären bereddes också dricka, öl, brännvin, gröt och sirapsersättning. Torkade oxelbär har en sötaktig smak och användes ungefär som russin. De ansågs även verksamma mot reumatism. 

"Avkok av oxelbark kan kurera skorv. Bären äro smakliga at äta, men hafwa den olägenheten, at de förorsaka mycket wäder", konstaterar Linné i Flora Oeconomica 1749.

Virket är mycket hållbart, ju äldre desto hårdare. Det har använts till kälkar, käppar, vagnshjul och kugghjul samt till svarveri och finare slöjd. Länge tillverkades tumstockar av oxel men på grund av dålig råvarutillgång har man gått över till björk.

Källa: Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist 2016)

Blomningstid på Öland enligt Artportalen