Vildmorot

Vetenskapligt namn: Daucus carota ssp. carota

Förekomst: Allmän

Vildmoroten finns utmed många vägar och kan ofta förekomma rikligt. Det är en underart inom arten morot. Den andra underarten, äkta morot ssp. sativa, är vår odlade morot. Vildmoroten har dock en seg, oätlig rot. Den är vanlig i Sydsverige, men förekommer sparsamt ända upp i Uppland. Den växer på torr och öppen mark, i ängar, backar och vägkanter. Den äkta moroten kan ibland påträffas förvildad. Vildmorot blommar i juli. 

Blomflocken bildar ofta en grund skål. Mittblommorna är ofta mörkt purpurröda. Både före och efter blomningen kan blomflocken vara hopdragen till en boll.

Morot är känd sedan medeltiden. Vildmoroten har använts som urin- och maskdrivande medel, samt för att bota sjukdomar i urinblåsan och njurarna.

Artnamnet carota kommer av grekiskans karota, karoton och användes som ett latinskt namn på morot redan av Apicius Coelius år 240. Släktnamnet Daucus kommer av grekiskans daukos som var ett namn på palsternacka hos Theofrastos, omkring år 300 f. Kr.