Väddklint

Vetenskapligt namn: Centaurea scabiosa

Förekomst: Allmän

På Öland är väddklint vanlig vid vägkanterna. Den är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige, men förekommer sällsynt även i en del nordliga landskap. Den växer på torr och öppen mark, ofta i backar och vägkanter.

Väddklint är lik rödklint men väddklint har flikiga blad och rödklint hela, lansettlika blad.

Artnamnet scabiosa kommer av att den i de medeltida läkeböckerna kallades Scabiosa major. Ett äldre svenskt namn på väddklint är järnört. Men det namnet har idag en annan växt. Släktnamnet Centaurea användes redan av Hippokrates (400 f. Kr.) om en läkeört.

Under medeltiden användes ett destillat av rötterna som sårläkande medel.