Midsommarblomster (skogsnäva)

Vetenskapligt namn: Geranium sylvaticum

Blommar mellan vecka 20 och 33.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Tämligen allmän

Midsommarblomster är en flerårig ört som kan bli drygt en halv meter hög. Stjälkarna är dunhåriga och har också körtelhår. Bladen är handflikiga med ganska breda och kortspetsade flikar. Midsommarblomster blommar vanligen i juni-juli. Blommorna är ganska stora och sitter två och två i stora knippen, de är oftast violetta men i norra Sverige är vitblommiga exemplar inte ovanliga. Delfrukterna öppnar sig när de är mogna och fröet slungas iväg med hjälp av den elastiska fruktnäbben. 

Midsommarblomster är vanlig i skogstrakter i hela landet och den är den vanligaste av våra nävor. I fjälltrakterna växer den ofta i ängsbjörkskogar och på högörtsängar.

Artnamnet sylvaticum kommer av latinets sylva (skog) och syftar på växtplatsen. Namnet midsommarblomster har den fått då den ofta blommar som bäst runt midsommar.

Källa: Virtuella floran

Midsommarblomster växer halvskuggigt på frisk, mullrik mark i ädellövskog, hässlen, avenbokskog och glesare lövskog. På en del lokaler förekommer svagt-måttligt skogsbete men bete anses vara ogynnsamt för växten. Midsommarblomster växer även i skogsbryn, slåtterängar och längs skogsvägar. Sällsynt är den funnen i åker- kanter och örtrik granskog.

Midsommarblomster har sina huvudsakliga förekomster på Öland inom Mittlandet, speciellt ädellövskogar i den västra delen samt i kustädellövskog. För övrigt finns spridda förekomster. Ibland odlas midsommarblomster men den förefaller ovanlig som trädgårdsrymling. Växten har jämfört med tidigare inventeringar förskjutit sin gräns både åt norr och söder. En orsak kan vara att skogsbetet upphört, något som tidigare höll tillbaka den. Å andra sidan har midsommarblomster försvunnit från några lokaler på sydvästra Öland där den förr växte i små lundrester omgivna av åkermark. En del av dessa skogsdungar är idag avverkade samtidigt som åkerrenarna minskat vilket medfört att växten försvunnit. 

Källa: Ölands Flora, Ölands Botaniska Förening 2024