Oxtunga

Vetenskapligt namn: Anchusa officinalis

Förekomst: Tämligen allmän

Oxtunga är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Den växer vanligen på sandig, kulturpåverkad, öppen mark, som t ex bygator, gårdsplaner, vid vägar och grustag. Det är en gammal kulturgynnad växt.

Oxtunga blommar i juni-juli med blåvioletta blommor, som först är rödvioletta men senare får en intensiv mörkt blåviolett färg, sällsynt förekommer också exemplar med vita blommor.

Artnamnet officinalis kommer av latinets officina (verkstad, apotek) och syftar på att arten använts som läkeväxt. Det svenska namnet oxtunga användes redan på 1500-talet och är en översättning av ett gammalt latinskt namn, Buglossum, namnet syftar på bladen. Släktnamnet Anchusa användes som ett växtnamn redan av Aristofanes och Xenofon, 400 f. Kr.

Roten innehåller ett rött färgämne som under antiken användes till smink, senare även till att färga textilier. Arten omnämns i de medeltida läkeböckerna. Den verkar upphostningsbefordrande samt svett- och urindrivande. Te på hela växten har rekommenderats vid olika sjukdomstillstånd. Den bör dock inte användas invärtes eftersom den innehåller ämnen som kan vara cancerframkallande.