Malört

Vetenskapligt namn: Artemisia absinthium

Förekomst: Allmän

Malört är en ursprungligen införd art, men är nu helt naturaliserad och är ganska vanlig i Syd- och Mellansverige. Den växer vid gårdar, på skräpmark och i vägkanter i kulturbygder. Ölands nederbördsfattiga och sommarvarma klimat gynnar malörten. På Öland har den blivit allt vanligare på vissa havsstränder.

Malört är en storväxt, flerårig, aromatiskt doftande ört med silvergrå blad. Stjälkarna är upprätta och kan bli upp till nästan en meter höga. Bladen är djupt flikiga med platta, ganska trubbiga bladflikar, både bladens ovansida och undersida har silvervit behåring. Malört blommar från juli till september. Blomkorgarna är hängande och sitter i greniga klasar. Korgarna är små och och har gråludna holkfjäll och gula blommor.

Den silvergrå behåringen och de relativt bredflikiga bladen, samt den starka och mättat aromatiska doften gör malört lätt att känna igen.

Malört har använts inom örtmedicinen, extraktet nyttjades främst som magmedicin. Den ska endast användas efter ordentlig torkning, eftersom den i färskt tillstånd innehåller ämnen som ger kronisk förgiftning. Numera är örten mest känd som brännvinskrydda. Den innehåller bitterämnen som ökar aptiten och stimulerar produktionen av matsmältningsvätskorna i magen. Det gör den till ett bra medel vid aptitlöshet och dålig matsmältning. Den ingår i vermut och absint. Malört har antiinflammatoriska egenskaper och har utnyttjats som omslag vid blodutgjutningar. Den har också använts som maskmedel och vid smärtsamma menstruationer.

Artnamnet absinthium kommer av grekiskans absinthos (beskt men nyttigt) och syftar på den bittra smaken. Det svenska namnet malört kommer enligt Retzius (1806) av att man trodde att den kunde fördriva mal. Släktnamnet Artemisia kommer av Artemis, som bland annat var barnbördens gudinna. Namnet syftar på att flera arter använts som örtmedicin vid olika kvinnosjukdomar.