Krusskräppa

Vetenskapligt namn: Rumex crispus

Blommar mellan vecka 23 och 32.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Allmän

Krusskräppa är vanlig på alla strandtyper där driftvallar förekommer. Den trivs bäst där marken är näringsrik. I inlandet, där den är lika vanlig, är den starkt kulturberoende och förekommer på gårdsplaner, vid vägar, i betesmarker o s v.

De avlånga bladen är vågiga och krusiga i kanten. Den har en smal blomställning, tätt besatt med kransar av blommor som producerar mängder av brunröda nötter. Stjälken är rundad och kan, precis som bladen, ibland få en rödaktig ton.

Under högsommaren är växten grön, men mot hösten torkar hela plantan och blir till slut mörkt brun.

Krusskräppa kan möjligen förväxlas med gårdsskräppa. Krusskräppa har emellertid glesare blomställning än gårdsskräppa, som dessutom saknar krusskräppans karaktäristiska knöl på insidan av hyllebladen.

Den är spridd över stora delar av jordklotet.

Roten är ganska näringsrik och kan ätas sedan man först lakat ut den beska smaken. Detsamma gäller fröna, vilka är bäst att äta när de är färska och gröna. Sedan de mognat kan de kokas till en gröt.

Under vinter tjänar fröna som föda åt fåglar. Unga blad är C-vitaminrika och kan kokas och ätas som spenat.

Roten verkar milt laxerande och anses stimulerande för levern och gallan. Den kan också användas mot olika hudproblem. Färska blad kan gnidas på som lindring när man bränt sig på nässlor.