Gulmåra

Vetenskapligt namn: Galium verum

Blommar mellan vecka 23 och 45.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Allmän

Gulmåra är allmän på torrbackar och ängsmark i nästan hela landet, men är betydligt vanligare i södra Sverige. 

Det är en flerårig ört som kan bli upp till fyra decimeter hög. Det är den enda gulblommiga arten i släktet måror och den är också lätt att känna igen på de smala barrlika bladen som sitter i kransar på stjälken. 

Gulmåra blommar i juni-juli, blomställningarna är täta och rikblommiga med klargula väldoftande blommor. Kronan är fatlik.

Den väldoftande gulmåran lades förr på salsgolven under gästabud, men ansågs orsaka bråk och osämja, därav namnet trätogräs. Under den hedniska tiden kallades den för Frejagräs och var helgad åt fruktbarhetsgudinnan Freja. Vid kristendomens införande tillägnades den i stället Jungfru Maria. Man menade att Jungfru Maria och jesusbarnet sov på gulmåra och kallade örten Jungfru Marie sänghalm. Ett annat gammalt namn på gulmåra är frillogräs. Gulmåra kan också få mjölk att ysta sig. Man lade gulmåra i sängen hos barnaföderskor för att lindra plågorna. Som medicinalväxt verkar gulmåran utvärtes sårläkande samt invärtes kramplösande och urindrivande. Roten ger en roströd textilfärg.

Artnamnet verum kommer av latinets verus (äkta) och betyder 'äkta måra'. Släktnamnet Galium kommer av grekiskans gala (mjölk). 

På Öland kallas den ystgräs