Örter (utom orkidéer)

Akleja

Vetenskapligt namn: Aquilegia vulgaris

Förekomst: Mindre allmän

Aklejan är förvildad från trädgårdar. Den är kalkgynnad och finns på halvtorr till frisk, näringsrik, fin mineraljord eller mulljord i soliga lägen. Vägkanter passar den bra. Den har blå, röda eller vita blommor.

Den hör ursprungligen hemma i Mellaneuropa och medelhavsområdet. Den fördes troligen till Sverige under medeltiden av munkar och nunnor som odlade den som läkeväxt i klosterträdgårdarna.

Fröna innehåller den giftiga blåsyran och dekokter användes för att avlägsna löss och skorv i hårbotten. Den har också använts som antiseptiskt, sårläkande medel samt som kärleksmedel. Aklejan har betraktats som en religiös renhetssymbol och förekommer ofta på målningar med Jungfru Maria.

Artnamnet vulgaris kommer av latinets vulgus betyder vanlig. Det svenska namnet akleja är en förvrängning av det vetenskapliga namnet på släktet aklejor, Aquilegia, vilket förmodligen kommer från latinets ord för örn, Aquila (blomsporrarna liknar örnklor).

 

Allt på Öland 2020. Utvecklad av Tegelwebb