Mörbylånga

Historik

Under medeltiden var Mörbylånga en av Ölands största byar, men det är Mörbylånga kyrkby som det då handlade om. Ett antal byar låg på rad på en strandvall en kilometer från Kalmarsund, från söder räknat: Risinge, Beteby, Mörbylånga, Kleva, Lilla och Stora Frö. Det är här den s k nedre vägen går från Färjestaden och söderut. 

Den nya köpingen Mörbylånga växte upp långt senare vid stranden av Kalmarsund. Karl XIV Johan bekräftade med ett kungligt brev 1820 att köpingen grundats. På en ö, Edholmen, alldeles utanför den dåvarande stranden, lades en klassiskt rutnätformad stadsplan ut som bestod av 44 kvadratiska tomter. 

Platsen har dock haft historisk betydelse redan tidigare. På Edholmen landsteg 1612 en stor dansk styrka som tvingade försvararna under ledning av Peder Michelsson Hammarskjöld att dra sig tillbaka till Borgholm. Vis av detta lät Karl X Gustav på 1650-talet bygga två skansar på Edholmen. Vid ruinerna av skansarna växte den nya köpingen fram.

Här låg Mörbylånga skans

Mörbylånga växte sedan fram som en sentida handelsplats för bönderna på södra Öland. 

Första stadsplanen

Köpingens första stadsplan hade formen av en rektangel med en längd av 800 fot från öster till väster och 1600 fot frän norr till söder. Planen delades in i tio kvarter med fyra tomter i varje samt två kvarter med två tomter vardera. Två kvarter i norra änden av planen halverades för att skapa plats för ett torg. Kvarteren döptes från norr räknat till Herkules, Venus, Vikingen, Snäckan, Cupido, Skansen, Svensken, Kulan, Kanonen, Björn, Draken och Dansken. Däremot namngavs inte gatorna förrän på 1880-talet. Stadsplanen utökades i söder 1908.

Mörbylånga växte under hela 1800-talet mycket långsamt. Först i och med att man byggde en ny hamn i slutet av 1800-talet, att sockerbruket anlades 1907 och järnvägens tillkomst 1910, började samhället expandera. Befolkningen ökade och en rad servicefunktioner som skola, hotell, banker, läkarmottagning med mera drogs hit.

Den strikt geometriska rutnätsplanen med rektangulära kvarter och breda, raka gator är bevarad. Likaså har den låga bebyggelsen med en- och tvåvåningshus behällits. Idag är torget förändrat men har kvar delar av den ursprungliga kullerstensbeläggningen. 

Torget

På den norra delen av torget finns ett pumphus som flyttades hit på 1880-talet, som ursprungligen stod mitt i Köpmangatan. Vissa byggnader, som de båda bankhusen, ger exempel på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Till torgmiljön kan även järnvägsstationen och de intilliggande magasinen räknas.

Järnvägsstationen längst bort och ett av bankhusen till höger (gult)

Bebyggelsen

Bebyggelsen söder om torget är genomgående småskalig och bostadshusen ligger omgivna av stora, lummiga trädgårdar. Utefter Västerlånggatan och Storgatan ligger flera mindre stugor i liv med gatan. Flera av dess små stugor är byggda under 1800-talet och här bodde sjöfolk, fiskare och arbetare. Många av dessa stugor är exteriört bevarade och utgör ett karaktäristiskt inslag i denna del av tätorten.

I kvarteren söder om Esplanaden består bebyggelsen huvudsakligen av stora villor från 1900-talets första årtionden.

Esplanaden

Källa: Från Lönneberga till Långe Jan, Thorsten Jansson samt Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, område K6k).