Skogskornell

Vetenskapligt namn: Cornus sanguinea

Förekomst: Allmän

Skogskornellen är en buske som har mycket god konkurrenskraft i ljusa, solvarma skogsbryn och snår. På grunda, kalkhaltiga, leriga jordar trivs den bäst. Busken kan sprida sig vegetativt till ny mark genom rotskott. Skogskornellen slår ofta upp som sly på avverkade ytor i lövskogen och kan bli ymnig på hela hygget. Den uppträder också som pionjärväxt vid vägar och åkerrenar. Däremot trivs den mindre bra i undervegetationen i starkt överslutna skogsbestånd och försvinner där så småningom.

De unga grenarna är blankt röda på vintern. Bladen är äggrunda och har 3-4 par bågböjda sidonerver. Bladen blir på hösten rödanlupna. Skogskornellen blommar i juni-juli.

Utbredningen omfattar större delen av Europa utom de norra och östra delarna. På Öland och Gotland når arten nära sin klimatiska nordgräns.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Blomning enligt Artportalen

De blåaktiga bären smakar beskt och obehagligt. Ur dem pressades förr en olja som användes som brännolja och vid tillverkning av tvål. Linnés lärjunge Forskåhl nämnde på 1700-talet att araberna beredde lim av bären. Enligt Pehr Kalm, en annan lärjunge som reste till Nordamerika, använde man där innerbarken i snus. Medicinskt har både bark och bär sammandragande verkan. Virket är mycket hårt och har liknats vid horn. Det är varaktigt och vackert och används till svarv- och snickeriarbeten.

Källa: Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist)