Stenros och nyponros

Vetenskapligt namn: Rosa canina agg/Rosa vosagiaca agg

Blommar mellan vecka 23 och 29.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Allmän

Dessa är två olika vildrosor som finns allmänt på Öland. Av båda finns en kal och en hårig art. Kal stenros ("vinternypon") är Ölands vanligaste art i släktet Rosa. Stora Alvaret, Mittlandet och utmed steniga kuststräckor är ställen där den ofta förekommer. Även längst ut på den två km långa piren vid Beijershamn har en buske slagit sig ner. Ibland kan den klättra flera meter upp när lämpliga träd finns i närheten att ta stöd emot. Stammen har kraftiga, kloböjda taggar. Blommorna är blekröda eller vita. Foderbladen är flikiga och böjds nedåt och faller av vid fruktmognaden. 

Kal stenros växer på allehanda varm, gärna stenig mark, och föredrar solöppna lägen. Den är spridd på alvarmarkens torrängar men är framför allt funnen i alvarkarst. Kal stenros är även noterad i vägrenar, åkerkanter, skogsbryn och glesare tallskogar. Den har en förkärlek till gamla stenbrott, klapperstensvallar vid havet och är funnen på moränöarna norr om Ölandsbron. Denna ros tillsammans med nyponros är de dominerande Rosa-arterna på Öland. Dessa spelar en viktig roll vid igenväxningen av landskapet.

Nyponrosen ("höstnypon") är lik stenrosen men har vekare böjda taggar och blommorna är mörkrosa. Foderbladen är kvarsittande, utåtriktade.

Släktet Rosa utmärks genom sina nypon som är en skenfrukt; inuti hittar man fröna som egentligen är ett slags nötter. Gamla odlingsformer, så kallade rotäkta kulturrosor, kan stå kvar länge vid övergivna bosättningar. De sprider sig ofta genom rotskott och har, till skillnad mot moderna sorter, mindre krav på näring, är härdiga mot kyla och står emot angrepp av insekter. Det enda som kan få dem att ge upp är kraftig igenväxning som till slut skuggar ut buskarna. Problemet med dessa kulturrosor är att de inte är egentliga "arter" som är grupperade efter utseende utan efter deras släktskap med varandra. På Öland förefaller dessa kulturrosor sällan ses i det fria eftersom det är sällsynt med ödetorp i landskapet.

Rosen var helgad åt Afrodite/Venus och symboliserade den sinnliga kärleken. Både greker och romare dyrkade rosor och använde dem i alla sammanhang.

Under medeltiden odlades rosor i klostren som medicinalväxter. Av blommorna kan göras rosenolja och rosenvatten, vilka används till parfymer, tvål och andra kosmetiska produkter. Av rosenvatten görs även olika sorters konfekt. Torkade rosenblad används i potpurrier och teer.

Rosor har i alla tider satts på gravar, både som symbol för kärleken till den man förlorat och som en bild av den eviga våren och livets fortsättning i en annan värld.