Gulyxne

Vetenskapligt namn: Liparis loeselii

Förekomst: Sällsynt

Gulyxne är bunden till ständigt fuktig mark, som kalkkärr och gungflyn på kalkhaltigt vatten. Växten är känslig för uttorkning av växtplatsen. Den lilla orkidén kan vara svår att upptäcka. Det man lättast ser är de två upprätta bladen. Blommorna är få och sitter vanligen vridna med läppen riktad uppåt. Stammen är vid basen uppsvälld till en knöl, som innehåller upplagsnäring. När gulyxnet växer på gungflyn bildas en ny stamknöl ovanför föregående varje år. I kalkkärrmiljön förefaller däremot varje skott ofta ha en kortare livslängd och endast blomma en gång.

Den skandinaviska utbredningen är kustbunden. I Runstens socken på Öland väster om Vanserums by finns den vissa år i åtskilliga hundra blommande exemplar. Igenväxning till följd av upphört bete tycks vara en orsak till artens tillbakagång. Gulyxne är sällsynt även i resten av landet. Den förekommer bl a i Uppland och Skåne. Världsutbredningen är cirkumpolär i den tempererade klimatzonen, med huvudförekomster i Central- och Östeuropa samt Östra Nordamerika. Gulyxne kallas ofta myggnycklar.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)

Med hänsyn till att den är mycket sällsynt och sårbar anger vi inte några lämpliga besökslokaler.

Alla Sveriges orkidéer är fridlysta. Den är rödlistad och betraktas som sårbar.