Fjällgröe

Vetenskapligt namn: Poa alpina

Förekomst: Allmän

Fjällgröe är ett robust, tuvbildande gräs med upprätta strån som kan bli upp till tre decimeter höga. Arten blommar i juli-augusti. Vipporna är stora och brett triangulära, med utspärrade eller ofta något slaka vippgrenar och stora, brokiga småax. 

Fjällgröe är lätt att känna igen på sina breda korta blad och de grova tjocka fodralen av gamla bladslidor som omger basen av plantan. 

Fjällgröe är vanlig eller ganska vanlig på friska, näringsrika ängsmarker, fjällsluttningar, stränder, vägkanter och annan kulturmark i norra Sverige. Arten förekommer även i södra Sverige, oftast på kalkrik mark, men är ganska sällsynt, utom på Öland och Gotland där den är allmän. På kalkhällarna finns den i smala sprickor, på tunt vittringsgrus eller på mosskuddar. Fjällgröet har nästan alltid sällskap med alvargräslök och vit fetknopp.

Det öländska och gotländska fjällgröet anses ha levt kvar sedan tundrastadiet efter istiden. Samma typ är även funnen på alvaren i Falbygden i Västergötland och i Estland.

Namnet Poa användes på ett gräs av Homeros (800 f. Kr.)