Blåtåtel

Vetenskapligt namn: Molinia caerulea

Förekomst: Allmän

Blåtåtel är ett viktigt beståndsbildande gräs på magra fuktängar. Den växer främst helt solöppet men klarar även halvskugga i myrkanter och fuktiga ängsskogar. Den är anpassad till näringsfattiga förhållanden.

I alvarens vätar och fuktängar växer den på kalkrik, humusfattig finjord och även på rent kalkbleke. Den är särskilt ymnig på dikade, uttorkande myrar.

Blåtåtel är tättuvad. Strån släta med 1.2 ledknutar vid basen, där den lätt bryts av. Stråbasen ansvälld. Småax med 1-4 blommor. Skärmfjäll 2-3 mm.

Blåtåteln är mycket mångformig. I alvarvätar och ljusöppna kalkfuktängar har den en kortvuxen typ med blåsvart, sammandragen vippa, som har uppåtställda grenar. De beskuggade bestånden är högvuxna med blek och luftig vippa. Blomningen sker på sensommaren. På hösten får tuvornas blad en varmt brun färgton som präglar vidsträckta fuktmarker.

Som foderväxt är den tämligen värdelös. Den hålls tillbaka genom bete. Den mer storvuxna formen har använts till korgar, kvastar och ostkar.

Arten har en mycket stor spridning och finns i nästan hela Europa samt norra och västra Asien. Den är även införd i Nordamerika.

Blåtåtel hittar du på följande platser: