Älväxing

Vetenskapligt namn: Sesleria uliginosa

Förekomst: Allmän

Älväxing är vanlig i Uppland och på Öland och Gotland, men förekommer även sällsynt i flera andra syd- och mellansvenska landskap. Den växer i öppna fuktiga ängar på kalkrik mark och kan ofta vara dominerande i kalkfuktängar och fuktiga betesmarker på kalkrik grund. Men den kan på Öland också växa på torr kalkrik mark i ljusöppna lägen, t ex ängshavretorrängar.

Arten blommar i maj-juni. Småaxen är mörkt blåvioletta och sitter samlade i en tät, äggrund, axlik vippa. Efter blomningen förlorar vippan sin vackra färg och blir gråaktig.

Svenska namnet älväxing kommer av att man förr trodde att ringarna, som den ofta växer i, visade var älvorna dansade. Om man trampade på eller klev över någon av dessa ringar kunde man råka ut för en sjukdom kallad elfbläster eller älvbläster, vilket betyder älvblåst. Det kunde yttra sig i utslag, svullnader eller sår på kroppen.

Artnamnet uliginosa kommer av latinets uligo (fukt, sump) och syftar på växtplatsen. Släktnamnet Sesleria hedrar den italienske läkaren Leonardo Seslero, som levde i slutet av 1700-talet.

På Öland kallas den blåtopp