Lundskafting

Vetenskapligt namn: Brachypodium sylvaticum

Förekomst: Allmän

Detta gräs tillhör de friska och något fuktiga ängsskogarna. Växtplatsen är lerig och basrik, vanligen kalkhaltig. Arten trivs bäst i ängstallskogar och öppna lövskogar som tillåter en del direkt solstrålning att nå marken. I starkt skuggiga bestånd blir den aldrig dominerande, men på röjningar och hyggen kan den bli förhärskande. Den bildar kompakta tuvor men saknar utlöpare. Strået är vid fruktmognaden bågböjt. De 8-12 småaxen sitter mycket kortskaftade på något avstånd från varandra. De är spetsiga och har korta men tydligt utstickande borst. Bladen är utåtböjda och breda, tätt långhåriga med väl synlig mittnerv (jfr backskafting).

Lundskaftingen är i vårt land särskilt vanlig på Öland och Gotland. I övrigt finns den i Syd- och Mellansverige, främst i kusttrakterna. Arten har i stort samma världutbredning som eken.

Källa: Ölands och Gotlands Växtvärld (Ekstam m fl)