Stråtak

Stråtak är ett gemensamt ord för vasstak och halmtak. Förr i tiden var det mycket vanligt med halmtak på ladugårdar, ängslador och andra uthus i hela länet. Under 1900-talet försvann dessa och ersatts med andra material, först spån eller tegel och senare eternit eller plåt. När halmen stråförkortades under andra hälften av 1900-talet blev stråna för korta för taktäckning. Med moderna skördetröskor slogs också stråna sönder. Därför övergick man mer till vass.

Vass finns lokalt vid olika insjöar och längs Kalmarkusten. Även Öland har vass som använts till taktäckning, t ex i Hornsjön. Idag importeras mycket av den vass som används till takläggning, från länder som Estland, Lettland och Polen. 

Förr fanns det många lokala varianter på hur man utformade t ex vindskivor, takktråkor, takfot och den känsliga punkten över nock som kallas moning på Öland och ryggning i Småland. Än idag har man behållit den traditionen att ha s k hång, ca 180 cm långa kluvna ekträn i kors över nocken, på södra Öland medan detta inte förekommer på norra. Där håller man idag i stället moningen på plats med hjälp av nät.

Källa: Kalmar läns museum