Äleklinta

HAMNEN

I Äleklinta finns en äldre hamnanläggning med välbevarad sjöbodsbebyggelse. Miljön i fiskeläget består av några sjöbodar i kalksten och en naturlig hamn med vågbrytare. På höjden ovanför läget står tre kvarnar. Här finns också en badplats med sten och klippor som underlag.

GEOLOGI

Från Äleklinta och norrut förekommer kalkberggrunden väl blottad i landborgen, den branta klinten ut mot havet. Området är geologiskt särskilt intressant eftersom även underliggande lager med skiffer också är väl synliga här. Överst på klinten ligger en strandvall, som bildades när Baltiska issjön omgav Öland för ca 10 000 år sedan. Den blottade berggrunden har varit en god förutsättning för stenbrytning av olika bergarter. Äleklinta är den södra punkten på Stenkusten.

Nere vid strandkanten under Kalmarsunds vattenyta finns sandstenen. Ovan sandstenen kommer diverse lager med lerskiffer, en del hårdare och en del mjukare, vilket tyder på att havsbotten då skiffern bildats varierat i miljö. Ovan Lerskiffern återfinns alunskiffern som sticker ut ur klinten som svarta tunna boksidor. Den bildades då havsbottnen var syrefattig under äldre delen av ordovicium. Alunskiffer har en hög andel organiskt material och har en svag doft av petroleum. Förr använde man den som bränsle när man brände kalk i kalkugnar. I alunskiffern har det också bildats runda stenar, orstenar. Överst på landborgsklinten finner vi ett metertjockt lager kalksten. Uppe på landborgen finns ett hundratal gravar från järnålder och vikingatid, de mindre märks mest som små kullar i landskapet. De större ser man tydligt som rösen.

Strax norr om Äleklinta kan man stå uppe på den branta, 15 m höga klinten och se långt utöver vattnet. Utefter vattnet kan man gå på en liten strandremsa med den höga klinten intill sig. En vacker väg går på strandvallen ovanför klinten. Den kan man följa norrut till många andra intressanta platser vid Stenkusten.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län och Ölandsguiderna