Foto: Stefan Svenaeus 2004
Foto: Stefan Svenaeus 2004Degerhamns bruksmiljöer
Under 1700- och 1800-talen fanns det elva alunbruk i Sverige. Alunbruken försörjde Sverige med alun och exporterade det även till de Baltiska länderna. Ett av dessa var Ölands alunbruk söder om Degerhamn. I början av 1820-talet uppnådde alunbruket sin högsta årsproduktion, och 1822 arbetade det 322 personer där varav 116 stycken var barn. Produktionen upphörde omkring år 1900 och fabriken fick förfalla, men Södra bruket är idag en av Sveriges mest välbevarade alunbruksmiljöer och därför värt att besöka.
Ölands Alunbruk utgör det tydligaste bruksområdet i Degerhamn. Produktionsanläggning, herrgårdstomt och arbetarbostäder ligger inom ett samlat område. De enhetligt utformade arbetarbostäderna som ligger på rad utmed en bruksgata och herrgårdens upphöjda läge är faktorer som förtydligar för besökaren att detta är ett brukssamhälle.
Brukets skifferbrott sträcker sig närmare en och en halv kilometer utmed landborgskanten både norr och söderut från brukstomten, med de äldsta brotten mot norr. Liksom på andra håll i Degerhamn, är skifferbrotten idag kraftigt igenvuxna.
Av själva fabrikskomplexet återstår idag en kalkstensruin. Fabriksskorstenen reser sig ännu mot skyn. Av den långa raden av lutkar återstår svaga terrängformationer. Tre stående verksbyggnader finns dock ännu kvar på bruksområdet: en till boningshus ombyggd förråd- och verkstadsbyggnad, smedjan som även inrymt bak- och tvättstuga, samt det väderkvarnsdrivna pumpverket.
Intill foten av pumpverket återfinns en liten gjuten överbyggnad som döljer den södra källan, och möjligen även lämningar av den södra bassängen.
Rödfyr återfinns över hela bruksområdet, framförallt ned mot vattnet.
Brukets mangårdsbyggnad med kontor, ”Gröna byggningen”/”Sunbo”, flyttades redan 1912 och revs på 1960-talet. Flera ursprungliga ekonomibyggnader är dock bevarade. Mest imponerande är det stora sädesmagasinet, men även brygghuset, potatiskällaren, en jordkällare och delar av ladugårdskomplexet finns kvar.
Sädesmagasinet
Samtliga ekonomibyggnader är uppförda i kalksten. Fram till herrgården leder en allé från landsvägen. Från mangårdstomten går en trappa till nedfarten mot bruket.
Källa: Degerhamns bruksmiljöer (Kalmar läns museum 2004)
Här finns också ett vandrarhem.
I och kring Södra Bruket finns en vandringsled, Bergstigen, med geologiska sevärdheter. Geologisk info kan du också få vid Navet.
Här kan du se en Google-karta över Bergstigen och intressanta platser vid Södra bruket och Degerhamn.
Utdrag ur boken Natur och Kultur på Öland (Länsstyrelsen i Kalmar län 2001, område K20)
Degerhamn är efter öländska mått ett stort brukssamhälle. Brukshanteringen har pågått sedan början av 1700-talet. Verksamheten innefattade främst aluntillverkning, kalkbränning och senare även järnframställning och cementtillverkning.
Två stora alunbruk räknas bland traktens äldsta industrier, nämligen Lovers bruk från 1723 och Ölands alunbruk från 1804. Den öländska skiffern har hög alunhalt, vilket gjorde att den blev eftertraktad. Alun användes bland annat av garvare och färgare, vid papperstillverkning och istället för kalk i murbruk.
Det första alunverket på Öland anlades i Degerhamn i början av 1700-talet. Skifferfyndigheterna här var goda och lättillgängliga. Här fanns också en bra hamn. Vid tillverkningen var bränslebehovet stort. Det var ont om ved på Öland och all ved till brukets behov forslades hit från Småland. Redan under 1700-talet flyttade ägarna tillverkningen till Småland på grund av bristen på ved. 1804 bildades det nya bruket Ölands alunbruk. Även detta bruk exporterade stora kvantiteter alun till Europa. Under 1800-talet försämrades lönsamheten och Lovers bruk upphörde 1875 medan Ölands alunbruk höll ut till 1890-talet.