Gammal väg till Färjestaden från öster

Urgammal väg

Detta är en mycket gammal väg österifrån till Färjestaden. Från öster kommer man in på dagens Gröndalsvägen och över 136:an vidare in på Henriksdalsvägen och ner för den svagt sluttande landborgskanten, förbi Tors källa, ut över åkrarna och ner i Svampområdet i Färjestaden.

Delar av vägen är mycket gammal, det märks inte minst av att vägen passerar gravfältet Degelrörsbacken. I övrigt är det rätt svårt att sätta en ålder på vägen, den har utan tvekan funnits där samtidigt som malmbebyggelsen i slutet av 1700-talet, men innan dess finns det heller inga kartor över området. Vid enskiftet i Kåtorp 1820 hade man planer på att ändra vägens sträckning. I öster gick vägen norrut förbi Äpplerumsgården och ut till Gårdbyvägen. På enskiftesvägen finns en markerad sträckning som aldrig tycks ha blivit verklighet. Denna sträckning gick istället söder om Äpplerum och direkt ut till Gårdbyvägen. Marken här är bitvis rätt sank, så även om vägsträckningen hade utgjort en genväg insåg man nog att det skulle vara så pass besvärligt att anlägga den att det fick vara.

Bebyggelse

Det har legat flera små malmstugor längs Gröndalsvägen under åtminstone sent 1700-tal och början av 1800-talet. År 1768 kan man på en karta se fem små båtsmanstorp.  På 1820 års karta över Kåtorp, kan man räkna till hela 32 små stugor fördelat på 13 små gårdar inom ett stenkast från vägen. Likadant fortsätter det på Torslundasidan med fyra små malmgårdar i vägens direkta närhet. Orsaken till alla dessa små stugor är befolkningstillväxten under 1700- och 1800-talet. Samtidigt hade inte Amerikaemigrationen kommit igång på allvar. Så vid denna tidpunkt hade Öland sin högsta befolkningsmängd sedan järnåldern.  I dessa hus bodde obesuttna, man ägde alltså inte marken man bodde på. Man hade ofta yrken som sjömän, hantverkare eller daglönare och så odlade man möjligen någon liten täppa och kanske hade några höns eller en gris. Det var tyvärr inte allt för sällan ett ekonomiskt fattigt liv som levdes i de små stugorna. Några av dessa malmstugor finns kvar än idag längs vägen.

Väderkvarnar

Fem platser för väderkvarnar har funnits söder om Gröndalsvägen i höjd med Kåtorps by. Kvarnarna är borta, men platserna är fortfarande samfälligheter. I närheten finns en annan väderkvarn kvar nära själva byn.

Glåpson

En sommarkväll blev en man förföljd av glåpson på Gröndalsvägen. Den var efterhängsen och snufsade och snafsade efter honom och han var så klart bekymrad, då glåpson har fullt med vassa taggar på ryggen och kan såga en man i två om han går bredbent. Han kom till en murstätta, men grisen följde efter. Till slut kom han förbi Anns stuga, varpå dörren öppnade sig och suggan slank in och dörren stängdes. Dagen efter frågade han Ann om hon haft besök, men därtill nekade hon…

Gröndal

Omnämns redan på en karta från 1769, så åtminstone så gammalt är namnet som namngivit vägen. Gröndal verkar syfta på en liten obebyggd plätt som antagligen var grön och frodig. Fortfarande finns det faktiskt kvar en bit av Gröndal, även om den minskat i storlek.

Avrättningsplats

På 1819 års karta över Torslunda kallas ett par åkrar söder om vägen Galljehorvorna. Namnet är antagligen ett minne efter en galge som någon gång rests här. Det är i så fall ingen av de ordinarie häradsavrättningsplatserna det rör sig om. Kanske är det i samband med någon av danskarnas härjningar som en galge rests här. Kanske är det bara en historia som kommit till efter att någon hängt sig. Eller så har namnet uppkommit av en nu för oss ogripbar anledning. Inga skelett eller andra fynd som säkert kan bekräfta en avrättningsplats har gjorts.

Degelrörsbacken

Degel ska ursprungligen komma från ordet diger som betyder stor och rör är ett äldre ord för röse. Storrösebacken skulle nog gravfältet ha hetat om det namngivits idag. Omkring ett trettiotal gravar är kända idag, men antagligen finns det många fler som inte syns ovan markytan. I början av 1800-talet spreds det ett rykte om att man hittat guld i en av gravarna. Ryktet spreds som en löpeld och många sökte sig dit för att få en bit av kakan. Än idag vittnar gropar i gravarna och sönderbräckta hällkistor om den okänsliga framfarten. År 1897 undersöktes åtta av gravarna av F.J. Baehrendtz, de flesta var fyndtomma, men i några hittades de brända benen efter de människor som gravlagts. Förutom en bronsten och ett par smältor i samma material kom det i en av gravarna en fingerring av silverblandat guld. Åldern på gravarna gick inte helt enkelt att bestämma, men kring år 200 pekade resultaten på.

Kråkstenen

Den stora Kråkstenen markerar troligen en grav från järnåldern.

Kanonvägen

Det går en berättelse om att man ska ha fraktat kanoner på Gröndalsvägen under 1600-talet och att den därmed ibland kallas Kanonvägen. Bakgrunden ska vara att danskarna dominerade Kalmar sund med sina fartyg och att man var tvungen att landsätta kanonerna på östra sidan av Öland för att kunna ta dem landvägen till Kråkeskärs skans i Färjestaden. Historien med danskarnas sjömakt och kanonfärden tvärs över Öland är inte osannolik, däremot är det mer tveksamt om man skulle färdats denna väg till Färjestaden. Vägförbindelse till Färjestaden via Gröndalsvägen har inte gått att hitta i gammalt kartmaterial, däremot har ju vägen gått från Gårdby via Tveta och Kvarnbacken till Färjestaden. Det är i så fall troligare att man använt denna väg.

Text: Karl-Oskar Erlandsson