Borgholm

Borgholm har en bevarad tidstypisk stadsplan från 1817 med trähusbebyggelse från såväl stadens äldsta tid som från badortsepoken kring sekelskiftet 1900 och exempel på byggnader av god arkitektur från hela 1900-talet. Flera av stadens byggnader är byggnadsminnen.

Första stadsplanen

Borgholms första stadsplan från 1817 är i empirestil vilket är ovanligt för vårt land. Få städer anlades under 1800-talets första del då statsfinanserna var i botten efter förlusten av Finland. Däremot anlades städer i Finland och Baltikum av ryssarna efter det mönster som Borgholm följer. Stadsplanens ursprung är bevarad i sin helhet och utgör stadens främsta tillgång. Ursprungligen bestod varje kvarter av fyra tomter där varje tomt hade måttet 50 x 60 alnar. Det sammanlagda antalet tomter uppgick till 100 stycken. Tomterna har sedan delats både på längden och på tvären, alltid rätvinkligt. En utvidgning av rutnätsplanen mot söder skedde 1886 samtidigt som de nuvarande gatunamnen stadfästes. Tidigare hette Kvarngatan Norra Vallgatan, Tullgatan Östra Vallgatan, Badhusgatan Södra Vallgatan och Slottsgatan Skeppargatan. Tomtindelningen har förändrats under årens lopp men följer ett angivet mönster som är viktigt att inte gå ifrån i framtiden.

Vanliga hustyper

Av en för Borgholm vanlig hustyp med våningshög stenfot med träöverbyggnad och dubbel fritrappa återstår ett fåtal. Köpmangårdar med butiken mot Storgatan och magasinen mot Södra Långgatan finns bevarade. Återanvända garveribyggnader finns i kvarteret Delfinen vid Hantverkargatan. Flera port- och portalomfattningar med förebild från Borgholms slott återstår. På 1860-talet när förordningen om näringsfrihet kom, byggdes utanför tullgrindarna en handelsbod, Lilla Nyborg, som bevarats medan gästgiveriet mittemot ersatts av en Konsumbutik från 1960-talet som blev ett främmande inslag i stadsbilden.

Av 1800-talets hamnanläggningar återstår vedkajen och det inre av hamnen. Kronomagasinet och tullhuset är bevarade byggnader med hamnanknytning. Kronomagasinets syfte var att fungera som ett beredskapslager för spannmål vid nödår.

Borgholm blev huvudstationen för järnvägstrafiken på norra Öland.

Den i Västra Kyrkogatans förlängning belägna stationsbyggnaden i tegel används idag som Resecentrum. I delar av lokstallarna, beklädda med kalksten, ligger idag postkontoret. Järnvägens dragning har påverkat stadsplaneringen i ytterområdena. Kvartersformer och gator som Östra- och Västra Järnvägsgatan utgör mer långlivade avtryck än själva järnvägstrafiken gav. Längs banan finns ytterligare ett lokstall som ombyggts till oigenkännlighet och en förfallen banvaktarstuga.

Kyrkogården

Gamla kyrkogården är belägen i hamnområdet och hyser grundvalarna av det medeltida kapell som givit udden dess namn. Kyrkogården ingick i 1868 års stadsplan. Huvudentréns grindstolpar är hämtade från Storgatans port vid Tullgatan.

Kruthus

I kruthuset förvarades explosionsvaror som kunde orsaka förstörelse inom stadens hank och stör. Byggnaden har bastanta stenväggar och ett lätt tak, detta för att begränsa riktningen på en spänning uppåt. Byggnaden från 1800-talets mitt är restaurerad och används för kyrkliga ändamål.

Marken där Societetsparken ligger var ursprungligen delvis avsedd som kvartersmark. Här fanns Societetshus och bevarad musikpaviljong. Intill parken låg Badrestaurangen som på 1980-talet ersatts med en byggnad med dess anda. Vid Tullgatan sträcker sig en idag marginaliserad park som under badhusepoken hade stor betydelse. Parken är viktig för att uppfatta rutnätsstaden. På Borgholms tennisbanor vid Kungsgatan har turneringar av stor dignitet spelats med bland annat Gustaf V som återkommande gäst. Banorna finns fortfarande kvar och används flitigt.

Den fullständigade rutnätsstaden uppkom i och med 1911 års stadsplan. Denna plan omfattar Villagatan utmed södra stranden och kvarteren söder om Kungsgatan samt området norr om den äldsta stadsplanen inklusive järnvägsområdet.

Källa: Länsstyrelsen i Kalmar län

Tillgänglighet: Lättillgängligt
Booking.com

Allt på Öland 2020. Utvecklad av Tegelwebb