Snärjmåra

Scientific name: Galium aparine

Blommar mellan vecka 19 och 31.
Blomningstiden är ungefärlig och kan variera mellan åren

Förekomst: Common

Snärjmåra är en kraftigt växande art med sträva krokborstförsedda stjälkar och blad. Stjälkarna är fyrkantiga och grova, men ganska veka och bryts lätt. Bladen sitter i kransar, med oftast åtta blad i varje krans, de är lansettlika med största bredden framför mitten. Snärjmåra blommar från juni till september med små vita blommor som sitter i fåblommiga samlingar i bladvecken. Kronan är fatlik och omkring två millimeter bred. Frukterna är tre till fyra millimeter breda och försedda med krokborst. 

Snärjmåra förväxlas lätt med småsnärjmåra, den senare har dock grönaktiga blommor som bara är en millimeter breda, samt mindre frukter.

Snärjmåra är ganska vanlig från Skåne till Uppland, ovanligare och ofta tillfällig längre norrut. Den växer på kväverik mark, till exempel vid gårdar och på tångvallar på havsstränder.

 Linné anger i Flora Svecica att snärjmåra användes som mjölksil. De krokborstförsedda stjälkarna fångade säkert effektivt upp djurhår och annat ur mjölken.

Artnamnet aparine användes som ett växtnamn redan hos Theofrastos.

Källa: Virtuella floran

Snärjmåra växer på frisk, näringsrik mark. Speciellt kraftig blir plantan om både kväve- och fosforinnehållet i jorden är högt, snärjmåra utvecklas då väl med mycket rik fruktsättning. Växten är vanlig som åkerogräs men också i kvävepåverkade betesmarker, vägkanter och på diverse ruderatmarker. De flesta husägare har säkert rensat bort växten från rabatter och buskage på tomten. Även i skogar är den ofta sedd och föredrar där lundar, en miljö där den anses vara ursprunglig. På havsstränder är den också frekvent och noterad från sandstränder, klapperstens- och tångvallar.

Snärjmåra växer överallt på dagens Öland utom på Stora Alvaret där den är fåtalig. På alvaret ses den i horvor, skogsdungar eller på stentippar. Redan i Sterner (1938) var växten vanlig och den bedöms ha expanderat genom den ökade näringsbelastning av landskapet som skett de senaste decennierna.

Källa: Ölands Flora, Ölands Botaniska Förening 2024

Unga skott kan kokas och ätas som spenat. Frukterna har på Irland använts för beredning av ett slags kaffe. Inom folkmedicinen har växten använts mot körtelfeber, halsfluss och åderbråck. Snärjmåra och en del andra måror innehåller ett ämne som verkar förtunnande på blodet, ökar genomströmningen i hudens fina blodkärl och stimulerar lymfsystemet. Detta gör dem verksamma som omslag på värkande muskler, eksem och andra hudirritationer. De innehåller även garvämnen och kan användas vid sårbehandling och diarréer. Innehållet av vissa syror i mårorna gör att de kan få mjölk att ysta sig.

Källa: Nyttans växter (Kerstin Ljungqvist 2016)