Milstenar och andra gamla vägmärken

Milstenarna eller milstolparna är våra äldsta vägmärken. De härstammar från 1649 års gästgiveri- och skjutsförordning. Meningen med milstenarna var att ge de resande rätt reseavstånd. Det var de olika häradena som skulle svara för milstenarna. De skulle vara gjorda av sten, trä eller järn. Milstenarna på Öland är alla gjorda i sten. De visar hel, halv eller en kvarts mil. En mil var vid den här tiden 36 000 fot eller 10 689 meter. Det var en gammal svensk mil. Sedan dröjde det till 1737 innan de första milstenarna sattes upp på Öland. Allmogen, som skulle sätta upp milstenarna, tyckte inte att det fanns så stort behov, eftersom man ändå kunde se från kyrka till kyrka och lätt få reda på var man befann sig.

Det finns två huvudtyper av milstenar. En typ sattes upp på 1730-talet och den hade barockkonturer, kronor och kungligt chiffer i hög relief. Två av dessa äldre milstenar på Öland är rikt utsirade, de vid Södvik och Gärdslösa. Den andra huvudtypen sattes upp senare och var av betydligt enklare typ som bestod av en slät stenhäll där endast miltalet angavs. Milstenarna står på ett kubiskt postament (fyrkantigt fundament) av kalkstensflisor. 

Utgångspunkten varifrån man började mäta avståndet till nästa milsten var troligen den milsten som fanns vid Ottenby kungsgård, där västra och östra landsvägarna möts. I dag finns endast fundamentet kvar vid Ottenby. Milstenen saknas och kan därför inte ge något svar på den frågan. 

Vid vägar med nord-sydlig sträckning är milstenarna placerade på östra sidan av vägen. Har vägen en öst-västlig sträckning är milstenen placerad söder om vägen. Det kan finnas undantag, men detta beror troligen på att vägen har blivit omlagd och stenen därför har hamnat på "fel" sida av vägen.

I dag har många milstenarna försvunnit. I några fall finns fundamentet kvar utan själva stenen.

1891 genomfördes en vägreform och ett antal nya vägar byggdes, bl.a. den mellan Störlinge och Föra, men även vägarna norr om Böda. Ungefär samtidigt infördes metersystemet. I Alböke, Löt, Köping och Egby socknar satte man upp stenar som visade avståndet till Borgholm i kilometer; fem, tio och femton kilometer. Det finns sju stenar med kilometerbeteckning. En del av de stenarna är gamla milstenar, som man vänt på och skrivit på andra sidan. Sådana finns i Alböke och Köping. Samtidigt var man tvungen att flytta stenarna någon kilometer för att få avståndet att stämma. Många milstenar saknas, bl.a. mellan Alböke och Köping, men det kan bero på övergången till kilometermärkning.

Mellan Löt och Egby är stenarna nyuppsatta till följd av en vägutbyggnad. På sydvästra delen av Öland är antalet milstenar som saknas större. Bredsättra socken saknar milstenar. Ombyggnad av vägar har säkert medfört att många stenar försvunnit. 

På Ölands museum i Himmelsberga finns två milstenar, båda av den äldre huvudtypen. Man vet dock inte var de stått.

Karl-Axel Björklund gjorde en inventering av milstenar på Öland under 1990-talet som han presenterade 2002 i ett häfte "Milstolpar på Öland". Han fann 95 milstenar eller rester av milstenar, inklusive de vid Ölands museum, Solliden och Kaffetorpet. 

En annan typ av gamla vägmärken är väghållningsstenar och vägvisarstenar. Underhållet av vägen i äldre tider sköttes av de markägande bönderna. Lantmätare delade in vägarna i sträckor där varje bonde fick en sträcka att ansvara för som motsvarade hans andel mark i byn. Sträckorna kunde märkas upp med väghållningsstenar där initialer, gårdsnummer och årtal talade om vem som ansvarde för just den sträckan. Systemet hölls vid liv till 1920-talet.

Här kan du se milstenar och väghållningsstenar som presenteras i AlltPåÖland