Medeltiden på Öland

  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus
  • Foto: Stefan Svenaeus

Öland blir ett eget landskap

Medeltiden räknas i Sverige mellan ca 1050 och 1523. Landskapet Öland omnämns första gången i en medeltida latinsk text år 1178. Ön finns dock beskriven på 800-talet av engelsmannen Wulfstan. Han reste i norra Europa och besökte bl a Öland, som han kallade Eowland. Han säger att Öland tillhör svearna.

Det finns dåligt med säkra källor för den allra tidigaste medeltiden. De historiska urkunder som kommer ifråga är t ex den danska Knytlingasagan, som behandlar de danska kungarna. Den talar om danska jarlar på Öland på 1000-talet. I slutet av 1100-talet verkar det danska inflytandet varit starkt på Öland. Gråborg kontrollerades troligen av Knutsgillet, eftersom S:t Knuts kapell var vigt åt det danska kungahelgonet Knud Lavard. Borgen kan då ha fungerat som en militär operationsbas. Danskar och svenskar låg ofta i strid med varandra.

Foto: Stefan Svenaeus

Gråborg

Den svenska kungamakten har stort inflytande över såväl handelsplatsen Köping som Borgholm, där en kastal uppfördes vid slutet av 1100-talet, som sedan blev Borgholms slott som byggdes ut under 1500-talet och 1600-talen.

 

Kyrkor byggs

Under 1000-talet kristnades Öland. Stenkyrkor med tydlig försvarskaraktär uppfördes i alla socknar under 1100-talet och början av 1200-talet. Detta tyder på ett ekonomiskt välstånd samtidigt som befolkningen var i behov av skydd. Vendiska vikingar härjade på ön. Öland kommer under Lindköpings biskopsstol och i påven Alexander III:s bulla från 1177 stadgades att de öländska församlingarna skulle visiteras vart tredje år. Källa gamla kyrka är ett exempel från denna tid.

Foto: Stefan Svenaeus

Källa gamla kyrka

 

Många självägande bönder

Av öns 1500 gårdar ägdes något mer än hälften av självägande bönder. Adeln var den näst största jordägare med knappt 300 gårdar. Bland de jordägande frälsesläkterna märks ätterna Bielke, Grip, Sture och Trolle.

Även kloster i andra delar av landet t ex Skänninge, Vadstena, Alvastra och Roma ägde gårdar. Så hade Roma kloster på Gotland 35 % av gårdarna i Högby socken. Linköpingsbiskopen ägde hälften av gårdarna i Bredsättra. Vi kan anta att det framförallt var fisket som var anledningen till klostrens intresse. Mycket fisk gick åt i klostren under den katolska tiden. Vid Ölands södra udde fanns ett stort medeltida fiskeläge, Kyrkhamn, där mycket fisk togs i land.

Foto: Stefan Svenaeus

Rester av medeltida grophus vid Kyrkamns fiskeläge vid Ölands södra udde

Jordbruket utvecklades kraftigt i landet under den tidiga medeltiden, som präglas av nyodling, folkökning och kolonisation.

 

Radbyn skapas

Under mitten av 1200-talet fram till början av 1300-talet genomgick bebyggelsen stora förändringar. Gårdarna flyttas från sina gamla lägen, vilka idag är ödebyar med kvarvarande husgrunder och stensträngsystem, till en gemensamt utstakad bytomt, vanligen belägen på någon av byns gamla gravfält, ibland flera kilometer bort. Bymarkerna omorganiserades efter nya geometriska principer och samsas nu om ett gemensamt större gärde (innanför utmarken). Inom gärdet delas åker och äng upp mellan gårdarna på en mängd smala tegar inordnade i solskiftets ordningsföljd (Fallgren 2006).

Radbyn fick nu sin form på Öland. Det som styrde denna förändring var östgötalagen, som Öland vid denna tid löd under, där det angavs i Byggningabalken att en by ska ligga i laga läge, d v s utefter en byväg med alla tomter utefter denna med en gräns som motsvarade storleken på gårdens ägda mark. Här kan du få exempel på radbyar.

Foto: Stefan Svenaeus

Lilla Frö

I övriga Sverige har radbyn numera till stor del försvunnit, men på Öland finns den kvar trots de jordreformer som genomförts. Det fanns inte odlingsbar jord för att sprida ut gårdarna som man gjort i andra delar av Sverige.

 

Digerdöden

En långvarig agrarkris inträdde under 1300-talet p g a pesten eller digerdöden, som den också kallades. Den återkom i vågor och präglade mycket av medeltiden. Befolkningen minskade, på sina håll med en tredjedel. Från Persnäs kyrksocken berättas att överlevande från digerdöden rymdes på en stenplatta som låg utanför kyrkdörren. Stenen kallas idag för digerflisan.

Foto: Stefan Svenaeus

Digerflisan vid Persnäs kyrka

 

Bönderna bedriver handel med utlandet

De öländska bondeköpmännen bedrev omfattande handel under hela medeltiden, ofta i konflikt med Kalmars borgare. Man bedrev handel främst med sten, jordbruksprodukter och fisk. Ölänningar var befriade från tull i Danzigs hamn när man kom lastade med hästar, oxar och nötkreatur. I övrigt var smör, ost, fläsk, talg, torsk, strömming, vadmal, skinn och hudar viktiga exportvaror. Det viktigaste sädesslaget var korn, som exporterades i form av malt och öl.

 

Folket hungrar

Mot slutet av 1200-talet var förhållandena olyckliga. Ön utsattes för angrepp utifrån. Folket hungrade och fogden på Borgholms slott pressade befolkningen på stora skatter. Kungen Magnus Ladulås besökte ön 1281 och uttalade sig mot fogdar och domare som överskred sina befogenheter. Han befallde att skatternas storlek skulle bestämdes noggrant. Öland lydde under den organisation som hette skeppslag och innebar att man hade skyldighet att underhålla krigsfartyg, s k ledungsskepp. Den omvandlas nu av Magnus Ladulås till en skatt som skulle förse besättningen på Borgholms slott med livsmedel och andra nödvändigheter. 

 

Ingeborg får Öland som förläning

Efter Magnus Ladulås död 1290 övertog hans son Birger kungatiteln. Hans bror hertig Valdemar fick Öland som förläning. Han sägs ha varit mycket fäst vid Öland. När hertig Valdemar och hans bror hertig Erik fängslades och dödades av kung Birger i Nyköpings gästabud 1317 övertog hans änka, den norska prinsessan Ingeborg, Öland som förläning. I över 30 år styrde hon "med kraft och vishet sitt land och går omkring bland sitt folk som en huld moder bland sina barn". Hon försöker gottgöra vad hennes slösaktige man åstadkommit

 

Valdemar Atterdag intar Öland

Den danske kungen Valdemar Atterdag angrep och intog Öland 1361, varefter han brandskattade Visby. Valdemar for fram med stor grymhet och skövlade Öland och intog och förstörde Borgholms slott. Men redan samma år jagades danskarna bort av befolkningen på Öland. 

 

Öland blir tyskt

År 1362 pantförskrevs Öland till hansestäderna, vilket innebar att en hanseatisk besättning tog plats på Borgholms slott. 1363 uppdrogs åt Johannes Gletzow från Wismar att vara befälhavare på Borgholms slott. Hanseaterna pressade ölänningarna hårt. Kostnaderna för hansestäderna att hålla slottet befäst var dock så stora att de 1364 beslöt att erbjuda den svenske kungen att köpa loss Borgholms slott.

 

Öland åter i svensk ägo

Magnus son Håkan hade blivit kung i Norge och lyckades övertyga hanseaterna att han var den rättmätige innehavaren av Öland. Ett år lyckades han behålla ön tills den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg 1367 belägrade Borgholms slott och lyckades troligen erövra det.

 

Tyska fogdar väcker vrede

Kung Albrekts makt försvagades allteftersom och drotsen Bo Jonsson Grip, en av landets största jordägare, blev mycket mäktig. Han innehade många egendomar på Öland. Bo Jonsson Grip utsågs av kungen till hövitsman på Borgholms slott 1371 med alla kronans rättigheter. Så småningom kom Öland dock i tyska händer igen genom pantsättning. Laglösheten i landet var stor och Ölands befolkning blev hänsynslöst och hårt behandlad. De tyska fogdarna gick hårt fram. Det tyska inflytandet i landet gjorde att stormännen protesterade till kungen. 

 

Margareta blir regent i Sverige

När Margareta blev regent i både Norge och Danmark 1387 vände sig de svenska stormännen till henne för att be om hjälp att driva ut tyskarna och utsåg även henne till Sveriges regent. Hon besegrade Albrekt vid Falköping 1389 och därmed startade en ny tid för de tre länderna, den s k unionstiden.

 

Fortsatta svårigheter för ölänningarna

Sjöröveri genom de s k vitaliebrödernas sällskap och angrepp av preussiska trupper på väg till Gotland 1404 gjorde livet svårt för ölänningarna. Margareta skapade dock bättre ordning i landet och statens makt ökade. En del utländska personer, som länge varit bosatta i Sverige, innehade betydande områden. Så t ex var den danske riddaren Björn Olofsson kommendant på Borgholms slott. 1412 innehades slottet av en annan dansk fogde, Gert Andersson Ryning, som länge varit bosatt i Sverige. I början av 1420-talet var en broder till honom, Peder Ryning, fogde på slottet. Denne fick senare lämna över sin makt när det beslöts att endast infödda svenskar skulle användas i rikets tjänst. 

År 1414 besökte kung Erik av Pommern Öland och kallade befolkningen till möte i Egby. Han meddelade då att skatten skulle erläggas i penningar och icke i naturaprodukter. Ölänningarna ogillade beslutet eftersom mynt saknades. Befolkningen drabbades hårt och många gårdar blev öde. 

Under resten av 1400-talet var det ständiga bråk med danskarna. 1440 fick riksföreståndare sedermera kung Karl Knutsson Öland som pantlän på livstid och 1448 bodde han på Borgholms slott. Men 1452 tog den danske kungen Kristian I tillbaka Öland. Under slutet av 1400-talet och början på 1500-talet låg Öland än under danskt och än under svenskt styre.

I början av 1500-talet var Öland utarmat av alla strider. På ett möte i Uppsala 1520 utsågs den danske kungen Kristian även till kung i Sverige. Villkoren var bl a att Öland skulle återlämnas till Sverige. Det dröjde dock till 1523 innan beslutet förverkligades, när Gustav Vasa befriat landet från danskarna och Arvid Västgöte intagit Borgholms slott. Unionen var över.

Källor: Öland del II (1949), Sällsamheter på Öland av Christer Topelius (1984) samt Gråborg på Öland (2008).

Allt på Öland 2021. Utvecklad av Tegelwebb